- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
149

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än ett kvartssekel har fotografien tagits i anspråk för
undersökning av månen på ett vida mer objektivt sätt
än som är möjligt genom direkt iakttagelse med ögat.
Under denna tid, som visserligen ej är så särdeles lång,
ha inga tydliga tecken till förändringar kunnat iakttagas
medelst de fotografiska plåtarna.

Den stora skillnaden mellan Mars och månen beror
på förekomsten av en tydlig luftkrets på den förra.
Sannolikt kommer syrgasen att genom förbrukning
vid förvittringen småningom försvinna även från Mars.
Men kvävgasen, argonet och de andra ädelgaserna skola
ständigt finnas kvar. Likaså vattenångan från de
vattensamlingar som allt jämt finnas, särskilt kring Mars’
sydpol. Visserligen kommer också vattenångan att minskas
då temperaturen sjunker, och slutligen när den nått under
saltlösningarnas på Mars fryspunkt så komma även
kanalerna och sjöarna att upphöra att tina upp eller vätska sig,
då vattenångan destillerar fram över dem från den varma
polen till den kalla. Men sandstormar och svaga
dimbildningar komma allt jämt att iakttagas och framkalla
färgförändringar på den öde planeten.

Om vi vilja föreställa oss vår jords framtida öde, då
den småningom föres in i mörkrets och köldens rike
genom solens avkylning och avmattning, så ha vi
således att på Mars söka vår förebild och icke på månen.
Sakta komma världshaven att frysa, slutligen ända ned
till bottnen, regnens ymnighet kommer att minskas och
endast lätta snöfall skola bringa omväxling på ytan, som
allt mer förvandlas till en sandöken, så långt fastlanden
räcka. I dessa komma remnorna i berggrunden att vara
synliga såsom mörka streck på grund av de därur
framträdande gaserna från jordens inre. Då temperaturen
vid ekvatorn sjunkit under fryspunkten komma
polartrakterna att vara de enda platser där ett lätt täcke av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free