Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Murre,“ eller hafva andra hyss för sig, stod Ida på utkik i fönstret
åt trädgården och gaf tecken, när hon fick syn på farfars röda
nattmössa mellan träden. Skolmästaren gick nemligen oftast i sitt
hvardagslag i en dylik hufvudbonad, som nu blifvit barnbarnens fyrbåk,
då de löpte fara att för sin ysterhet stranda mot gubbens
vrede; ty farfadern var en reslig man, så att de kunde känna
igen honom på långt håll, och dervid gaf dem hans röda nattmössa
signal till stillsamhet.
Det förtjenar omtalas, icke just såsom en nyhet, att den gamle
skolmästaren hade ett litet ris, hvarmed han ibland klappade på
bondbarnen, när katekesen blef dessa för hårdsmält eller bokstäfverna
på tabellerna sammangyttrade sig för deras ögon. Riset hade
en sådan förundransvärd makt, att göra utanlexorna begripliga och
såväl det romerska som svenska alfabetet tydligt. Jag vill icke
med säkerhet påstå, att bondbarnen hade respekt för skolmästaren
endast för risets skull, deremot vet jag bestämdt, att Alfred och
Ida hade mycken aktning för detsamma, ty då de började den
“vilda jagten" på bord och bänkar och farfadern blott visade sig
i skolstugudörren, med riset i hand, så blef jagten plötsligt slut
och de sutto der så stilla, som om de begge antingen blifvit skjutna,
eller åtminstone kännt sig träffade.
Farmor var en gammal from gumma, som dagligen trakterade
sina två barnbarn med namnam. Hon fjäsade för dem på
allt sätt och öfverlemnade upptuktelsen åt farfar, hvilket ju också
hörde till hans yrke.
En dag hade de gamle klädt sig i sina bästa helgdagskläder
och stor liflighet rådde i kök och skafferi. “Bevars, hvilket fläng
både ute och innan!“ sjunger fru Lenngren. Alfred och Ida voro
ytterst nyfikna att få reda på hvad detta skulle betyda, ty det var
hvarken söndag eller någon annan högtidsdag. Äfven barnbarnen
blefvo på bästa sätt utstyrde. Alfred fick på sig en blårandig
blus af vackert hemmaväfdt bomullstyg, sina nya grå vadmalsbyxor,
en grön saffianskaschett med blankt messingsspänne och knäppkängor,
ty han var för liten att ännu gå i stöflor.
Ida påtog man hennes förnämsta klädning, med ett lätt åtsittande
snörlif, ty det är farligt både för yngre och äldre flickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
