Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han hunnit ett godt stycke fram, kom han till en mosse.
Ett dylikt landskap hade han aldrig sett, men klef ändock dristeligen
på. Mossen var sumpig och djup och ju längre han kom
ut, desto värre bar det ned för honom; han måste arbeta af alla
krafter och hade han icke varit så stark, skulle han bestämdt
antingen fastnat eller drunknat. Ändtligen kom han öfver, men
stöflorna hade han nödgats lemna i sticket; de sutto qvar i dyn.
Nu fick en bonde, som gick på det torra och plöjde, se honom.
— „Der man icke kan komma öfver, bör man gå omkring,“
sade bonden, skrattande.
— „Mycket sannt,“ svarade jätten, „det skall jag minnas härnäst.“
— Derpå fortsatte han sin utrikes resa.
Följande dagen kom han till en bro, som ledde till en ö,
och det stod icke länge på, förän jätten hunnit motsatta stranden
af ön. Här mötte honom villande hafvet. — „Der man icke kan
komma öfver, bör man gå omkring,“ tänkte han, erinrande sig
bondens råd, och så begynte han vandra långs stranden flera hvarf
omkring ön. Svetten lackade utför hans hårda panna; men envis
var han, slutligen lade han sig utmattad och förargad, brummande:
„Sjö, sjö!
Du gör mig så trött, att jag kan dö.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
