Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små vaxljus, tindrande i de mörka grenarna. „0!“ ljuder det från
alla sidor. „Det är vackert, det är förtrollande!" —
Der vankas i julklapp en hel ask tennsoldater till ett af barnen,
der en pajas, som kan dansa, till ett annat, och stödd emot julgranens
stam star der en stor docka i fullständig baldrägt med
naturliga lockar och en yppig ros i barmen. Sedan börjas en yster
ringdans omkring granen. Det går lustigt till. Likväl är det icke
alla förbehållet att ha roligt. Kanske gränsar den eleganta salen
till grannens hus, endast skild derifrån genom en tunn vägg.
På andra sidan denna kan ju finnas ett mörkt och kallt vindsrum,
hvarest föregå scener, helt olika dem vi nyss skildrat. Fadren är
för längesedan död, modren sjuk af sorg och elände, eller också
har hon blifvit, tvärt emot att af fattigdomen lära sig barmhertighet,
då hon sjelf behöfver medlidande, hård och grym; hon
jagar barnen ut i den stränga kölden att tigga bröd åt sig och
henne, och bannar dem ständigt, när de komma tillbaka, derföre
att de icke fått nog mycket i säcken. Tänk dig nu ett ögonblick,
om skiljeväggen plötsligt störtade ned och skymningen i nödens
hem genomströmmades af festsalens skimrande ljusflod, tror du icke,
att vid dess eld afunden skulle fatta låga i den fattiges hjerta och
glädjen störas hos den rike? Jo, det är väl att väggen hänger
ihop, men bättre är det, om kärleken öppnar en vänlig förbindelse
emellan de olika boningsrummen, så att det enas innevånare kunna
lindra det andras nöd, utan att såra genom prål af sitt öfverflöd.
Pa detta sednare sätt har det tillgått hos en förmögen man, en grosshandlare
Hillers. Julaftonen var förbi. Lilla Jenny, sina föräldrars enda
dotter, hade fått sin docka till julklapp och granen, som burit de
söta konfektfrukterna, var sönderstyckad till torrved åt pigan att
göra upp eld med. Men derföre var icke all herrlighet förbi, ty
fast julen under glädje och fröjd gått till ända, hade det blifvit
nyar, då man heller icke ville glömma att efter gammal plägsed
roa sig. Jenny skulle jemte sina föläldrar bort att hälsa på farbrodern,
som var kapten och hade två söner, hvilka i julgåfva fått
en sadan der pajas, som kunde dansa, och ett par små kanonermed
dessa hade de lofvat att till Jennys ära skjuta in det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
