Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julen är kristenhetens åminnelsefest af frälsarens födelse, och
medan stjernorna yackert tindra från himmelen syäfvar det lilla
barnet Jesus förbi våra fönster och allestädes, der det träffar fromma
och öppna hjertan, kommer det in till oss och sprider frid och
välsignelse. Men det är, gunås, icke alla, som förstå att emottaga
och bibehålla den himmelske gästen.
Inne hos den fattiga enkan var det efter vanligheten mörkt
och sorgligt. Modren arbetade och barnen greto. De hade ofta
lyssnat åt väggen, hvarifrån de voro vana att hemta tröst, men
nu hörde de icke den välbekanta signalen, som så mången gång
gifvit dem lindring i deras nöd; de arma varelserna hade icke haft
annan erfarenhet af Julen än den stränga köld, som den långt
framskridna årstiden förde med sig. Vid nyåret var det, om möjligt,
ännu bedröfligare; modem tänkte på förtlutna, lyckligare tider,
under det hon för närvarande endast såg hunger och frost omkring
sig. Hon tillsade sina små gossar att gå ut och tigga.
Den äldste var smärt och spenslig, blek och medtagen af
hunger och elände; han syntes färdig att blåsa bort, när vinden
piskade de slitna kläderna omkring honom; den yngste var en
vacker, rödblommig liten en, med stora blå ögon och rikt, lockigt
hår, böljande nedåt nacken. Modren ledsagade dem till trappan,
bärande den yngste i famnen, insvept i hennes enda sjal. Nedkommen
på gatan släppte hon honom, öfverlemnande honom i den
äldre brödrens vård samt bad Gud gifva dem lycka. Och nu togo
begge bröderna hvarandra i hand och vandrade framåt, ovissa om i
hvad mån menniskors barmhertighet skulle bispringa dem.
Just som de hunnit midt för grosshandlarens port öppnades
denne och först utträdde grosshandlaren och hans fru och sedan
Jenny med en af kusinerna på livardera sidan. Tänk dig nu Jennys
öfverraskning, då hon oförmodadt fick se sina sma skyddslingar,
dem hon icke hela långa tiden hade tänkt på. Hon glömde genast,
att hennes föräldrar voro i närheten, och sprang ifrån kusinerna
fram till tiggargossarne och hälsade dem med de ömmaste ord, hvaröfver
dessa af förvåning blefvo stående förstummade midt på trottoiren.
I detsamma kommer grosshandlaren och frun, och Jenny
blef deraf så förvirrad, att hon straxt icke visste, livarmed hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
