Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
efter att råka dig — fast jag nu icke väntade att
finna dig här, — jag ville se, om mästaren icke
gömt under de förflutna tio årens nya tankar och
intryck en glimt af den eld, som en gång brann
hos ynglingen, — jag ville se, om ryktet talade
sant, som sade. att han var olycklig — —
— Och nu har du funnit? — —
— Jag fann, att det var sant, — ocli jag ville
se orsaken deitill, och den fann jag också. Den
låg deri, att han ej ville, ej vågade vara lycklig,
att han trampade under fötterna sin ungdoms rosor
och skrattade åt sin smärta, då de öfverblifna
tör-nena stungo hans fot.
— Då har du ju nått målet för din hitkomst.
— Du har lång öfning i att slunga lörgiftade
pilar. Tack för lexan, du gifvit mig.
— Siri! hördes Göstas röst bakom klipporna.
— De komina!
Siri hade gått några steg framåt gången.
Månen belyste skarpt hennes bleka ansigte med
de stora mörka ögonen och de kraftigt mejslade
dragen, hennes höga gestalt omsluten af den mörka
drägten.
— Farväl, Bruno! Jag har varit här länge
nog, och jag säger som småbarnen: Jag skall aldrig
göra så mera.
Nu hade Bruno intet ord till afsked. Han lät
henne fortsätta:
— Nå, skall du icke passa på tillfället och
falla in med en elakhet? Hvarför upplyser du mig
icke om, hur länge småbarnen pläga hålla ett dy-’
likt löfte?
— Du är grym, Siri, — hvar har du lärt
dig det?
Nu kom Gösta, följd af en annan mörk
skepnad, fram i månljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
