Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undgått författarne i vår skön-litteraturs historia, Oss
har nemligen blifvit af Herr Præses godhetsfullt
meddelad en handskrift, som enligt den titel,
den bär, innehåller: ”Spel om
Herculis-Wägewal, eller: Den förste Comoedie, som speltes för
Hans Kongl. Maj:t Konung Carl den 11:te år 1669,
sammansatt af Krigsrådet och Præses uti
Antiqvitets-Collegio Herr Stjernhjelm på heroisk vers, samt
dess Amanuense Sam. Columbo på någre andre
slags verser.”
Utan att egentligen vara någonting nytt, hafva
vi likväl ansett denna handskrift ega ett intresse,
som allt, äfven det obetydligaste, har med sig, då
det har gemenskap med en stor ande och den tid,
på hvilken han verkade. Stiernhjelm dog 1672 —
man kan således taga för afgjordt, att han sjelf
arrangerat sitt episka poem Hercules, hvilket redan
1653 var af honom i Upsala af trycket utgifvet
till det dramatiska skick, i hvilket det här befinner
sig. Det är tillika intressant att se, huru han, med
sin bekanta förkärlek för de gamles versarter,
serdeles hexametern, åt sin lärjunge Columbus härvid
med en slags förnämhet öfverlät det underordnade
bestyret att liksom litet utsmycka det klassiskt
allvarliga skaldestycket med ”någre andre slags verser”.
Dessa lyriska blomsterkransar gifva emedlerlid ingen
serdeles haut relief åt stycket. Utom en stor lätthet
att rimma utvisa de ingen ting annat än ett tomt
eftersägande af de tankar, hvilka sjelfva urpoëmet
innehåller, utan att likväl ega det yttre behaget af
en poetisk omklädnad. Odet till den unge konungen
är isynnerhet till den grad fattigt på både tankar
och skön form, att man ej kan förstå, huru den,
eljest ofta rätt täckt målande, Columbus kunnat i
en sång till landets unge Furste, till dess herrligaste
hopp, så helt och hållet sakna ens den ringaste flägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
