Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckes ofta ha föga sammanhang med deras värde som
tänkande eller diktande och skapande andar. Såsom
menniskor verka de och bedömas af blott en inskränkt tid
och ört; men såsom medlemmar i verldsculturens storskola
tillhöra de alla tidehvarf och nationer och bedömas
af verldshistorien. Alla slutningar ifrån frukterna
af deras andliga verksamhet till deras värde såsom
personer tyckas ofta vara idel gissningar, som missleda i
stället för att upplysa betraktaren. Hvad vetenskapsmannen
beträffar, så lefver hans verksamhet så uteslutande
i den abstracta tankens, från alla lefnadsförhållanden
lösryckta, område, att han kunde tänkas ega föga värde
såsom menniska och dock vara stor och odödlig såsom
vetenskapsman. Hans tillvarelse såsom en ändlig existens
kommer ej vid författarevärdet i beräkning. Man
påminne sig t. ex. häfdatecknaren Sallustius. Detsamma
tyckes förhållandet vara med konstnären; en Praxiteles
skulle kunna hugga den herrligaste Venuskropp, och
dock i lifvet vara den minst aktningsvärda menniska;
Rafael har målat de heligaste madonnor, ehuru han i
sitt lif ej aktade qvinnan helig. Det tyckes som samma
vore förhållandet med skalden. En skald, som lyckats
att framställa de sedligaste charakteren, kunde allt förväl
i sin lefnad vara ganska osedlig, och tvärtom. Hvem
skulle ej i en framtid, om alla biographiska
underrättelser saknades om Bellman, kunna förledas att
anse honom för den lättsinnigaste menniskovarelse?
Skalden är, när han diktar, ej mera bunden af sina
lefnadsförhållanden, han skildrar ej sitt eget lif. Genom
bildninesgåfvans förunderliga magt vet han att försätta sig
i alla lefnadsomständigheter och lefnadsrigtningar, ifrån
konungathronen till tiggarkojan, hvilka icke det ringaste
med hans lefnadserfarenhet stått i någon gemenskap.
Derföre tyckes den i sitt lif mest utsväfvände och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
