Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ärlighet, som alltid blifvit ansedd för grunddraget i
svenska nationalcharakteren, en uppriktighet, som mer
än en gång hade menliga följder, en gladlynnthet, som
ej förnekade sig under sjelfva olyckan och som ofta
förledde honom till ett oskyldigt skämt, som illa uttyddes,
en samvetsgrannhet, som ansåg uppfyllandet af hvarje
pligt, äfven den minsta, helig, samt en flärdlöshet, som
föraktade alla utmärkelser, som ej förvärfvades eller ej
fingo sitt värde af personliga förtjenster. Dessutom
lifvades han, liksom hvarje i sitt slag stor man, af begär
efter ära af sin samtid och odödlighet hos sin efterverld.
Likväl var denna åtrå äfven förenad med begäret att gagna,
upplysa och förbättra sina medmenniskor, ett begär,
hvarförutan ärelystnaden är en föraktlig och låg passion,
ty när Columbus frågade honom: ”Hvem vore lycklig i
verlden?” svarade han, ”den som sitter i ett embete,
som han lyster, der han har sitt pabulum animi, får derföre
lön ad sustentationem corporis; har alltså deri sin
libertatem, gloriam, laudem, quam sequuntur amor et
honor. När jag bemötte honom, att i en tjenst vore
ingen frihet, svarade han, att det är den sötaste frihet för
en ädel själ, att få utstå möda och fara för heder och ära.
Då frågade jag, hvad han tyckte om den frihet, som är
lik lättjan? Han svarade, bort den! det måste alltid
vara en vigeur hos en lust och ifver att gagna sin nästa, och
i synnerhet sitt fädernesland.” — Blygsam var han alltid,
ehuru han ej förnekade sitt eget värde med en trälaktig
skrymtan. Han var ärlig i allt, äfven deri. ”En gång
komm Secreter. Cantersten til hånom ock fann hånom
studerande. Då frågade Cantersten, hvarföre han så
träget studerade, ok hvad det var åt? Stjernhjelm sade,
när jag blir död, lära månge finnas, som tala om mig,
ok hålla af mina Skrifter; men när Ni är död, talar
ingen mer om Er. Cantersten invände: Ni har då intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
