Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan bekufvades ofta af reflexion eller béskrifningslust.
På, några ställen, särdeles i baletterna, är hans lyrik dock
antik, så till vida som det subjectiiva liksom allt hos
Stjernhjelm blifvit ganska objectivt. Stjernhjelms Lyrik
utgöres af 1) en mera reflectivtbeskrifvande panegyrik,
2) lyrisk Satyrik, 3) Sonetter och epigrammer, Den
första classen omfattar Heroisk Fägne-Sång öfver Dr.
Christinas födelsedag 1643 och Heroisk Jubelsång 1644.
Stjernhjelm var alltså nu 45 a 46 år, och Jyrikens tid
var förbi. Båda äro tillfällighetsånger. Sådana äro (i-
dens flesta, Det är märkvärdigt, att tillfällighetssången
företrädesvis finnes hos de Nyare, särdeles på tider, då
vitterheten ännu ej nått sin blomstring, eller ännu ej
öfverstått den naturpoetiska och konstpoetiska; perioden
och kommit till blomstringstiden, alltid en innerlig för-
ening af konst och natur. Hos de Gamle gällde privat-
lifvet ej så särdeles, hvilket är tvärtom hos de Nyare;
hos de förra målade skalden hellre ointersserad, än han
suckade öfver sitt eget jags väl eller ve, hvarföre äfven
lyriken hos de Gamle dels ej är särdeles rik och oöf-
verträfflig, dels antiken endast har att uppvisa få lyri-
ska sånger, som lika de pindariska äro framkallade af
yttre tillfällen. Dessa voro för Pindarus dock offentli-
ga, ej privata. De Nyare deremot, så länge, såsom sagdt
är, ej det omedvetna i poesi blifvit genomträngdt af det
medvetna, så länge poesien är blott folkvisa eller lärd
konstpoesi, anse ännu ej konsten för något annat än en
förströelse, en anrättning, som skall förhöja glädjen af
privatlifvets tillfälliga och festliga fröjder, eller förmil-
dra sorgen under privatlifvets sorgligaste stunder. Icke
var sången för dem den höga, på en gång om lifvets
högsta ämnen lärande och menniskans högsta och rena-
ste själskrafter förtjusande, Gudinnan; åtminstone var det
händelsen, att likasom det roande elementet blef tillfäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
