Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöta mot delicatessen, ge mindre loford. Man talar oj
gerna rena prosan med jordens högheter; till det super-
lativa begagnar man gerna superlativer, äfven om dessa
liksom i romarspråket ofta betyda rätt och slätt positi-
vus. Båda dikterna ega flera vackra beskrifvande par-
tier, Den första börjar med den vanliga begynnelseform-
len på namnsdags- och födelsedagsgratulationer än i dag
med en beskrifning af morgonen, dervid Phoebus, Auro-
ra och Phosphoros få släppa till sitt ljus; likväl hafva
få skönare varierat detta ämne än Stjernhjelm här gjort.
Sedan Aurora infunnit sig med årsdagen af den drott-
nings födelse, som ir en ”mensklig Gudinna, desslike man
ej skall i vida verlden finna,” och åt hvilkenGudarne gett al-
la de håfvor, som pryda den enskilda menniskan äfvensom
Drottningen; uppmanas derpå Svea män, att fira festen
hvar på sitt vis, hvilket firande också rätt lifligt beskrif-
ves, hvarpå sången slutas med en bön för det höga fö-
remålet. Detta utsökta smicker, som man vore färdig
kalla vämjeligt, om det ej vore så väl sagdt, af ofvan-
nämde anledningar woro ursäktadt och hade mer än en
motbild i våra upplysta ooh ”liberala” tider, finner man
icke i kröningssången 1644, hvilken egentligen är en
Panegyrik öfver den store Gustaf Adolf, praktfull, man-
lig, full af fosterländsk beundran för den odödlige hjel-
ten och sorg öfver hans: förlust samt slutas med en lif-
lig målning af den olyckliga belägenhet, hvari hans från-
fälle försatte fädernoslandet, som likt ett vrak utan com-
pass, betyngt af sjö och svall, drefs omkring, tills ett
räddningsmedel, ett ljus uppgick genom Christina, en
telning som snart utbredde öfver Svea Jand sina grenar,
rika på frukt och balsamljuflig lukt, Sången slutas äf-
ven här med bön till Gud. Båda sångerna äro hållna i
en högtidlig stily men dock kan man ej undgå natt fin-
na hvarjehanda uttryck, hvilka, såsom ej tillhörande dena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
