- Project Runeberg -  Stjernhjelm. Ett litterärt skalde-porträtt /
78

(1838) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bäste råd kan det vara, den som tro vill,
Att vi Jungfror ryma Cupido Platsen. |
Han är illr och arg, som en Hök ibland de =
Menlösa Dulvor. |
Venus till sin son Cupido.
Kan du besinna hvad harm, Min Son; den stolta Diana
Månde bevisa så ditt, som mitt gudomliga Välde? |
Skall man längre se till, och lid" bin odrägliga smälek ?
Allt det & Jorden bor, och allt livad i Luften och Halvet
Kräller och kryper och bar sin svang och simmande, måste
Tillbedja vårt Majestet. Vår Spiras magt öfver alla /
Vyrckliga sig breder ut. Ja Himmel och Helvete måste
Iyd” och luta för oss. Den mägtige Himla-Regenten,
Jupiter, i dess Hand gror ljungeld, dunder och åska |
När min Son sticker an sitt bloss, och börjar att höta;
Då måst Jupiter, hämma sin eld, silt dunder och åska. |
När som han allvare’ sér, lägger han sin Scepter och Krona
Min son å fot och gör sig blidan i Älskog, och öamjuk. |

Än Neptun den hissjote, salt-sjö-skumig” i Skägget, |
Aldrig är han så vild bland Storm och rasande Bölljor |
Aldrig är han så vred; när Amor täcks vinka med Öga,
Måst han sänka sin Arm med sin tre-tandige Gaflel: |
Skumen vringer han ur sitt Skägg och Saltet ur Håren,
Läpparne lämpar i lag, sin blida Salacia kysser.

Lyktas så vreden, alt han Salacia somnar i Famnen.

Triton och all hans Hjord, hans fenade-fiellote Boskap;
Delphin, tumlande Marsvin, glillrande, slipprige Skjälar;
Jämte de hvälfvande Berg, de skubbige, skilpote Hvalar;
Alle befinna de mins. Son eld i de grundlöse Djupen.

Alle så brinna de, midt uti Vatnet och Kölden, af Älskog.

Än den faslige Mörksens Prins. den oböjlige Pluto;
Hvilkens Hjerta-så härdt, som Flinta: stod inte te vinna,
Förr än du Cupidon togs Bogan i Handen, och spänte;

Du ladst an, du siglad” och sköltst: din gyllende Schåkta
Drabhade så sitt mål, att bin Grymme begynte gå vackla.
Rast had” han ingen, och ingen ro; förr” än ban kom i

ljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernhj/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free