Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 10-12 augusti 1872 kunde man öfvertyga sig, huru få
af dem, som vilja kallas bildade, äro i stånd att upplysa
den lägre befolkningen om de fruktade företeelsernas
verkliga natur, ja, hvilket fåtal af den massa tidningar, som
dagligen utkomma, kunde lemna en förklaring öfver fenomenet,
som säkerligen med längtan motsågs.
Bekymrade man sig blott litet mer om firmamentets vanliga
utseende, så skulle det ovanliga ej ingifva oro. Men i detta
hänseende stå vi sedan 2,000 år ännu alltjemt på samma punkt,
som den på sin tid skildrades af Seneca (född år 3 e. K.)
»Ingen menniska är till den grad trög, slapp och förpjupad i
det jordiska» – säger han i 7 boken af sina »Naturstudier»,
kap. 1 – »att hon icke åtminstone då riktar sin blick och
med hela sin själ höjer sig mot himmelen, när någon ny,
ovanlig företeelse visar sig på firmamentet. Men så länge
allt går sin gamla, vanliga gång, beröfvar oss vanans makt
intrycket af företeelsens storhet. Det ligger nämligen i
menniskans natur att ej fästa någon uppmärksamhet vid det hon
dagligen har för ögonen, så beundransvärdt det än må vara,
hvaremot rena obetydligheter, om de blott erbjuda retelsen af det
ovanliga, kunna fängsla hela vår själ. Sålunda väcker denna
stjernehär, som i vexlande mångfald smyckar verldsrymden.
ingen förvåning bland menniskorna. Men inträffar något
ovanligt deruppe, så rikta alla sina blickar mot himmelen. Solen
har ingen skådelysten betraktare, utom då hon är förmörkad,
Ingen bryr sig om månen, utom då hans skifva gömmer sig.
Då upphäfva hela städer ett skri af fasa, då darrar hvarje
menniska af fåkunnig vantro. Men huru mycket märkvärdigare
är det icke då, att solen har så att säga lika många grader
som dagar och att hon genomlöper sin bana under loppet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
