Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMTAL OM MÅNEN.
dal af oerhördt omfång och på vestra sidan försedd med en
vulkan, som befinner sig i ett tillstånd af fruktansvärdt utbrott.
Nordostligt härifrån och midt emot de »brutna», eller som hr
Holmes kallade dem »Landstrykarebergen» befinna sig två
andra aflånga bildningar, af hvilka den största och sista är i
katalogen betecknad med F och benämnes vanligen Mare
mortuum eller döda hafvet. Mer af nyfikenhet än af
vetenskapligt intresse att upptäcka orsaken till ett sådant dystert
namn, begagna vi här först våra hydrooxygenförstoringsglas
vid den stora linsens focus (brännpunktsobjekt). Vårt 25
qvadratmil stora synfält omfattade hela vidden af denna stora
bergskedja och således äfven de båda kägelformiga kullar, som
skjuta upp ur densamma på ett afstånd af ungefär 5 mil
från hvarandra. Ehuru vidden af detta synfält i allmänhet
visade föremålen på ett afstånd af 2 1/% mil, så kunde vi ej
fullkomligt noggrant undersöka denna centralkulle. Den tycktes
visserligen ej insvepas i .sådan dimma eller rök, såsom fallet
var med vulkanen i sydvest; men det oaktadt visade sig
föremålen otydliga i jemförelse med den. Men så snart vi använde
glaslinsen, var gåtan löst; det var kratrar af utbrunna
vulkaner, ur hvilka ännu framströmmade heta, men genomskinliga
gaser, hvilka höllo kullen i en skenbart svängande eller
dallrande rörelse, som var högst ogynnsam för undersökningen.
Kratrarne å dessa båda kullar voro, så vidt man med detta
hinder kunde sluta, 15 famnar djupa, utan hvarje spår af eld
och nästan genoingående, af gulhvit färg. Diametern af
hvardera belöpte sig till ungefär en niondedel af vår bilds
diameter, eller nära 450 fot, och vidden af den omgifvande randen
var ungefär 100 fot; likväl hade dessa det underjordiska djupets
begge rökfång, trots sina trånga öppningar, ögonskenligen
fyllt hela dalbottnen med lava och aska, hvarmed den var
betäckt, och till och med bidragit till, om icke helt och hållet
förorsakat uppkomsten af den omgifvande ovala bergskedjan.
Dessa berg (enligt hvad sedermera uppmättes från’ ytan af
några stora omgifvande sjöar) äro i genomsnitt 2,800 fot höga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
