Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 SAMTAL OM MÅNEN.
ringberg och ringslätter. Och här framgår nu i sjelfva verket
den skilnad, som vännen Lucius gaf mig att bevisa såsom prof
på min åsigt om ljusytornas förhållande till bildningarnas ålder.
Det är en allmän regel, som i synnerhet vid fullmåne ställes
utorn allt tvifvel, att de större bildningarna äro de mörkaste.
Theon. Då har vid tiden för deras uppkomst en kemisk
verkan vid deras eruptiva kraft måhända alldeles icke
förekommit?
Lamprias. Tvärtom; det gifves så många undantag från
den allmänna regeln, att man är tvungen att äfven vid stora
formationer antaga en sådan verkan. Vi skola vid en annan
fas finna, att de största strålsystemen utgå just från stora
kratrar.
Lucius. Då återstår visserligen intet annat än att tro på
en reagens, som i tidernas lopp vid stora kraterytor varit i
stånd att åter utplåna ljusspåren. Skulle icke de ljusa ringarne
kunna vara ett bevis derpå?
Lamprias. De skulle bevisa motsatsen, d. v. s. visa, att
spåren ännu icke äro utplånade. Dock gifver deras
sammanfallande med vallarne i sjelfva verket en tydlig fingervisning,
att spårens utplånande ej öfverallt likformigt lyckats. Antingen
var det berg, af hvilket vallarne bestå, längre utsatt för den
kemiska kraften eller ock kunde en sluttande terräng mindre
åverkas af den ljusreflexen förstörande kraften än den
horisontala slätten. Den sistnämda slutsatsen skulle medgifva blott
en mycket inskränkt tillämpning, så till vida som vi se äfven
horisontala och proportionsvis jemna ytor genomdragna af ljusa
band eller glänsande i klarare ljus. Det återstode då knapt någon
annan utväg än antagandet, att motsatsen mellan en med
sten-fragment betäckt botten och nakna stenmassor betingar denna
olika ljusreflex. Den förstnämda slutsatsen deremot skulle
taga hänsyn till inflytandet af heta gaser och ångor, så till
vida som de antingen direkt förvandla bergmassan eller
öfverdraga henne med ljusfärgade fällningar (analogt med
svafvel-och koksalt-fällningarna i våra vulkaner). Fällningarna kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
