Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124 ’MÅNSKENSSVÄRMERI;
Två slags föremål hafva företrädesvis ådragit sig
menniskornas uppmärksamhet, först och främst sådane, med hvilka hon kom
i daglig beröring, och för det andra sådane som för hennes öga
genom mångfaldig förändring företedde den största omvexling»
Solen var föremål för dagligt varseblif vande, men hennes
bländande glans afvisade våldsamt menniskans blickar och
förhindrade sålunda hvarje andligt närmande. Äfven när
hennes bild återspeglade sig i en lugn vattenyta, kunde
åskådaren ej märka någon förändring i hennes gestalt, hon förblef
alltjemt samma enformiga lysande skifva, intresset föi^ henne
kunde sålunda endast vara ringa.
Fördenskull finna vi ock, att solens dyrkan började först
hos högre civiliserade folk och resultatet för vår generation är
blott en ringare förkärlek för denna den skönaste af alla him*
lakroppar. Med berg och skog, na ed fält och flod kommo våra
stamfäder i daglig beröring, medan på samma gång
omvexlin-gen här var större, och efter den större eller mindre graden
häraf fängslades menniskornas uppmärksamhet. Dessa föremål
upptogos derför tidigt i de andliga föreställningarnes repertoar,
på clem öfvade hufvudet först sin styrka och resultatet för vår
närvarande generation är en instinktmessig kärlek till
landskapets skönheter; ännu i dag förefaller oss det landskap
skönast, som inom den minsta möjliga ram innesluter den
största mångfald. 1
Sålunda öfvar barnet sitt förstånd först på sin leksak, det
enda föremål, med hvilket det dagligen och stundeligen kommer
i beröring, och ännu länge, långt sedan vi uttrampat
barn-skorna, förblifver leksaken dyrbar för vårt hjerta, såvida den
,.1 Till sådane betraktelser hänför sig enligt min åsigt läran om
estetikens ursprung; frågan, hvarför sådane ting, vid hvilka
förståiiclsverk-samheten numera ej finner sin räkning, likväl så varmt intressera oss,
kan blott besvaras genom antagandet, att de redan i urtiden varit det första
och enda föremålet för förståndsverksamheten, ända tills dess förståndet
vågade sig på svårare uppgifter. Denna åsigt fogar sig ock helt otvunget
i de darvinska åskådningarne, som ju i våra dagar blifvit pröfvostenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
