Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMETERNA. 183
framstod. De kallade det Mr, hvad vi hos kometerna prosaiskt
nog bruka beteckna ined ett annat namn, och jag tror mig
icke hafva alldeles orätt när jag påstår, att olikheten i
benämning äfven gjort sitt till med afseende på åsigterna om
kometernas natur och betydelse. Beteckningen hår har ingenting
skräckinjagande, medan ordet ris städse påminner om ett straff
och svans om ett visst väsen i underjorden, som enligt
ögonvittnens utsago lär bära denna prydnad. I sjelfva verket hafva
de äldsta folken ej hyst någon fruktan för kometerna.
Kal-déerne erkände i dern kroppar i solsystemet och räknade dem
till planeterna; ja, Appollonius Myndius berättar till och med,
att de egde kännedom om deras banor. De förmodade, såsom
Stobseus berättar, att kometerna blott derför så sällan äro
synliga, att de under sitt långa lopp dölja sig fjerran från oss i
eterns (verldsrymdens) djup, liksom fiskarne i oceanens. Och
Seneca, den romerske filosofen, yttrar sig om dessa
himlakroppar på följande .sätt: »Jag kan icke tro, att en komet blott är
en brinnande eld, (såsom några af hans samtida påstodo), han
måste tillhöra naturens eviga verk. Han har sin egen gifna
plats och förmår icke gå utom densamma; - han fulländar
sitt lopp och går icke förlorad utan aflägsnar sig blott så långt,
att han försvinner för våra blickar. Kan man undra på, att
man för kometerna, ett så sällsynt himmelsfenomen, ännu icke
kunnat fastställa några bestämda lagar, och att begynnelsen
och slutet af deras uppträdande är oss obekant, då de
återvända till oss från så oerhörda afstånd? Det är ännu icke
1500 år sedan Grekland faststälde stjernornas antal och gaf
dem deras namn1. Och det gifves ännu i dag folk som känna
himmelen blott efter utseendet och ännu ej veta orsaken till
en månförmörkelse. Äfven hos oss har man först sedan kort
tid genom förnuftig eftertanke kommit till visshet derom. Det
1 -»Navita dum stellis minieros et n omina fecit» i originalet är en vers
ur Virgilius: Georgic. I, 137, och häntyder på de tider, då utländingar
(fenicier, egyptier o. s. v.) lärde grekerne haiidelsvägarne och dermed
äfven stjernbilderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
