Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214 KOMETERNA.
dessa förändringar blott äro subjektiva och hafva sin grund i
ett plötsligt uppklarnande af atmosferen. Men skulle en gång
elektriska krafter kunna till evidens uppvisas på kometerna och
har man då studerat och beskrifvit enskilda fenomen
noggrannare än med uttrycket »plötsliga ryckningar», så kunna mycket
väl fenomen, analoga med norrskensstrålarnes riktningar,
antagas såsom orsak till dessa egendomliga förändringar, och måste
företeelsen alltså förklaras objektivt. Detta gäller i synnerhet
om dessa regelbundna vibrationer och undulationer, hvilka
iakt-togos hos kometerna af 1618, 1652, 1661, 1769 och 1843,
emedan ingen meteorolog skall tillskrifva atmosferen sådana
rytmiska förändringar.
Vi hafva ofvan sysselsatt oss med den ljusare och
skarpare begränsade framkanten af kometsvansen och måste här
fästa uppmärksamheten på den omständigheten att, jernfördt
med båda kanterna, det mellersta partiet i kometsvansen, d. v.
s. dess längdaxel, i allmänhet visar sig mörk. Man var i
förstone benägen att anse detta mörka midtelband, som isynnerhet
utmärkte sig hos 1769 års komet, för kometkärnans slagskugga;
men fortsatta iakttagelser visade af formen, att här ej kan
vara tal om någon skugga, utan att företeelsen snarare talade
för ett genom hela svansens längd gående tomrum, så att man
hade att föreställa sig en kometsvans såsom en ihålig kägla
eller cylinder, hvars väggar ega en viss tjocklek.
Det är nämligen klart att ett sådant rör, från hvilken sida
det än betraktas, alltid måste tillföra ögat flere strålar från
kanterna än från midten, i det att synlinien, som genomskär
kanterna, möter flera ljusa massor än den, som går alldeles
rakt genom midten.
Svansarnes ihåliga form varder os-s så mycket sannolikare,
om vi adoptera Zöllners åsigt om deras uppkomst. Eger
kärnans fördunstning rum blott å solsidan och uppkommer svansen
genom dunstmassans tillbakaflytande, så är klart, att
omedelbart bakom kärnan ett rum af ungefär en skuggkäglas läge
och form måste förblifva ihåligt. Alldeles samma företeelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
