Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228 KOMETERNA.
objektiva uppskattandet af alla omständigheter hos ett
tillräckligt antal fall. Så finner den i och för sig torra empirien
sin frukt i spekulationen, och denna åter i empirien sitt
nödvändiga underlag. Hos Kopernicus, Kepler, Newton, Galilei
hafva båda själsriktningarne varit förenade till ett harmoniskt,
verksamt helt.
En sådan förening var det äfven, som vid frågan om
kometernas ursprung bragt oss längre än de oräkneliga
förklaringsförsöken sedan många århundraden. Schiaparelli -
såsom vi redan i förbigående framhållit på pagina 169 -
fattade rned liflig själ den af mången redan före honom yttrade
förmodan om ett förhållande mellan kometerna och stjernfallen
och profvade den i olika riktningar med alla de medel, som
vetenskapens nu varande ståndpunkt stälde till hans förfogande.
Resultatet är bekant. Visserligen visade sig äfven här, att det
alltid finnes menniskor, som förhålla sig tviflande mot alla nya
tankar oeh arbeten, emedan de sakna insigt i bevisföringens
bindande kraft. Så behöfde mången först meteors värm arne den
27 november, för att omvändas till tron på Schiaparelli.
Hvilken förkrympt logik, som tillmäter tre enstaka fall full
bevisningskraft och ifrågasätter den hos två andra! Så utlät sig
vid slutet af 1867, sedan gången af Schiaparellis
undersökningar redan sedan ett år var bekant, i ett fackblad ännu en
stämma sålunda: »För ej mindre vågad (än påståendet om
sammanhanget mellan stjernfallen och norrskenet) anser jag
den meningen, enligt- hvilken man vill ställa stjernfallen i
sammanhang med kometerna, hvaraf följdriktigt skulle framgå,
att de sistnämnda äfven betingade polarljuset.»
Man ser genast den trefaldt missbildade logiken; först
göres den andra åsigten ansvarig för den första och sedan
påstår inan, att när såväl A. som B. stå i sammang med C., så
måste äfven A. och B. stå i förhållande, ja, äfven betinga
hvarandra! Detta är ungefär som om någon sade: då så väl
solljuset som äfven markens kemiska beskaffenhet stå i
sam-pianhang med växternas färg, så står äfven markens beskaffen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
