Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242 KOMETERNA
Komet. Omloppstid i år.
1772-Biela.............J........_______ 5,6
1786 I Encke.-.........____............. 5,3
1819 III____________.__________... 5,6
1819 IV_______......._____________4,s
1843 III Faye________.___________ 7,4
1844 I........_____________________ 0,5
1846 III_________________________ 5,5
1851 II_________...___________"_.._ .6,4.
Alla dessa kometer äro rättlöpande; deras banor visa
äfven med hänsyn till lutningen ej någon afvikelse från
asteroidernas. Dock skall det alltid fordras alldeles speciella fall
med sällsynta betingelser, för att man af sammanstötningen
mellan två asteroider skall kunna sluta till ett partielt
hämmande af rörelsen. Annorlunda förhåller sig saken, om vi
äfven taga i betraktande de nyare forskningarne beträffande
de enskilda fixstjernornas rörelser. Det kan ej längre förnekas,
att de otaliga solarne i verldsrymden ila fram med olika
hastigheter, att stjernbilderna - om än först efter några tusen
år - upplösa sig och de enskilda stjernorna åter förena sig
till andra grupper. Dervid knyter sig oundvikligen
nödvändigheten af mångfaldiga ömsesidiga närmanden och varaktiga
föreningar. Då i mångfaldiga system icke alla af de enskilde
satelliterne röra sig i samma riktning som hufvudsolen, så
framgår deraf, att sådana system ej enligt den Laplaceska
teorien kunna tänkas hafva uppstått ur ett och samma urtöcken,
utan att de enskilda solarne här först efter ett betydligt
närmande varaktigt fjettrat hvarandra. Detta torde väl ock vara
fallet med de flesta dubbelstjeraorna. De förblifva sedan
förenade för all framtid, i det att de, utan att precis stöta
på varandra, genom sin ömsesidiga dragningskraft beskrifva en
kombinerad bana omkring den gemensamma tyngdpunkten,
hvars läge är beroende af förhållandet mellan båda
solarnes massor. När vi beundra sådana föreningar för deras mång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
