Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ledstjernan till Betlehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänförde sig i Österlandet ej sällan till Messias. Så har till exempel
af dessa urgamla, i hela Orienten utbredda aströlogiska profetior
en bibehållit sig i Bileams berömda »gudaspråk»: »Jag
ser honom, dock icke ännu; jag skådar honom, dock icke
nära; det framträder en stjerna ur Jakob och det uppstår en
spira af Israel och genomborrar Moabs sidor och grusar alla
dess fästen. Enligt Abul-Faradsch har redan den persiske
religionsstiftaren Zoroaster lärt magerne på sin tid, att en
stjerna skulle föregå Sosiosch (Messias). En annan profetia,
hvilken den lärde rabbinen Marbanel (femtonde århundradet)
omnämner i sin komentar till Daniel, förutsäger Messias födelse
vid en sammankomst mellan Jupiter och Saturnus i Fiskarnes
tecken. Men det undgick rabbinen, att man år 747 efter Roms
grundläggning med spänning motsåg en sådan sammankomst
och att enligt de opartiske romerska historieskrifvarne Tacitus’
och Suetonius’ berättelser väntan på en hjelte, som skulle rycka
herraväldet till sig, vid den tiden var allmän i Österlandet.
Det år 70 e. K. utbrytande upproret af judarne hade utvecklat
sig ur denna akuta Messiasförhoppning. Ja till och med den
judiska resningen år 122 e. K. var rent af framkallad genom
en »Stjernson,» Bar Chochba.
Huru ringa de astronomiska insigterna på den tiden än
må hafva varit, så var förutberäkningen af den stora konjunktionen
i den eldiga triangeln för stadens år 747 ganska visst
möjlig för de österländske magerne. Isynnerhet kunde en
sådan maning af himmelen ej hafva undgått de talrika, sedan
den babyloniska fångenskapen i Kaldéen – denna urgamla
plantskola för astronomiska drömmerier – qvarblifne judarne.
Den planetkonjunktion, som egde rum den 20 maj 747,
gestaltade sig på ett mycket påfallande sätt. Jupiter och Saturnus
voro under månader liksom fängslade vid hvarandra,
de närmade sig hvarandra tre gånger ytterst nära och erbjödo
sålunda ett skådespel, hvilket ingalunda upprepas så fängslande
för ögat vid hvarje konjunktion. Denna omständighet,
jemte sammanträffandet i den astrologiskt sedt så betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
