Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Kap. III. Planetsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan röra sig lika väl som planeterna, men vi behöfva
betydligt längre tid för att observera deras förflyttningar.
För blotta ögat särskilja vi fem planeter (utom solen
och månen), hvilka alla voro bekanta långt före vår
tidräknings början. Den bana, som de synas beskrifva på
himmelen, är betydligt invecklad, och det dröjde derföre mycket
länge innan man kom under fund med deras verkliga rörelse.
Det var först då man insåg, att jorden sjelf rörde sig, som
man fick den rätta förklaringen, nämligen att planeterna
liksom jorden sjelf äro kroppar, som röra sig kring solen och
detta i banor, som äro mycket nära cirkelformiga. Solen
med alla sina planeter och deras månar kallar man
solsystemet eller planetsystemet, och vi skola nu litet närmare
sysselsätta oss med utseendet och naturen af de kroppar, som
äro medlemmar af detta system.
Låtom oss först orientera oss något. Vi tänka oss
förflyttade från jorden och intaga en plats i universum, från
hvilken vi hafva en öfversigt öfver hela planetsystemet.
Först faller då vår blick på solen, som utgör
medelpunkten i hela detta system. Kring henne röra sig alla de
andra kropparne, hvilka såsom vår jord alla äro mörka, och
endast synas lysande på den sida de vända mot solen. Deras
banor äro nära cirkelformiga, och deras hastighet blir mindre
ju längre planeten befinner sig från solen. Under det den
innersta endast behöfver en tid af 88 dagar för att hinna
ett hvarf kring solen, så behöfver den yttersta en tid af
öfver 164 år.
Förflytta vi oss utåt från solen, påträffa vi planeterna i
följande ordning: innerst Merkurius, så Venus, Jorden och
Mars. Dessa fyra kallar man de inre planeterna. Närmast
utom Mars’ bana påträffa vi en oräknelig samling små
kroppar, som man kallar asteroider eller småplaneter, och utanför
dessa de s. k. yttre planeterna: Jupiter, Saturnus, Uranus och
Neptunus. Indelningen i inre och yttre planeter beror ej blott
på läget, utan äfven på beskaffenheten hos kropparne. De fyra
inre äro relativt små och ha ganska stor täthet, ungefär 4
till 5 gånger större än vattnets. De fyra yttre äro stora,
men föga täta, de flesta lättare än vatten.
Alla planeterna utom Merkurius och Venus äro åtföljda
af månar. Dessas antal synes ökas med afståndet från solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
