Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Periodiska kometer - Sammanhanget mellan kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86
år. Det intressantaste bos denna komet är, att den synes
närma sig mer och mer intill solen, hvilket man sökt
förklara genom tillvaron af ett fint fördeladt ämne i
verldsrymden, som genom det motstånd det erbjuder mot kometens
rörelse småningom skulle tvinga kometen att störta in i solen.
Det synes likväl som om den tendens, kometen har att närma
sig solen, på de senare åren något minskats, och att sålunda
antagandet af något resisterande medium vore förhastadt.
Den andra af de nämda kometerna, den Bielaska, har en
omloppstid af 6 3/4 år samt har blifvit observerad 6 gånger,
de två sista gångerna under omständigheter, som förläna
denna komet ett alldeles särskildt intresse. Efter att vid 4
särskilda tillfällen hafva blifvit observerad utan att till sitt
utseende hafva företett något utomordentligt, finner man
nämligen vid den 5:te apparitionen år 1846 att kometen har
fördubblats. På ett afstånd från hvarandra af omkring 2/3
af månens afstånd från jorden vandrade en »tvillingkomet>>
i den bana, der Bielas komet förut rört sig. Ar 1852 fick
man ånyo tillfälle att observera kometen, som äfven nu
visade sig dubbel, ehuru afståndet mellan kärnorna denna gång
var sex gånger så stort som förut. Sedan dess har kometen
aldrig mer blifvit sedd, oaktadt alla de försök man gjort att
upptäcka den. Sannolikt har den undergått det Öde, som
förr eller senare synes vänta hvarje komet: att upplösas och
förstöras genom solens och planeternas attraktioner.
Helt och hållet spårlöst har den dock ej försvunnit. Tvenne
gånger har den gifvit tillkänna att den ännu existerar, låt
vara i fullkomligt upplösningstillstånd. Hvem erinrar sig ej
det ståtliga stjernfallsregn vi fingo bevittna den 27 Nov.
1885, och kanske någon ännu ihågkommer ett lika grant
skådespel från år 1872. Båda gångerna var det den
Bielaska kometen, som gaf helsningssalut vid sitt möte med
jorden. Dermed hafva vi kommit in på frågan om det
sammanhang mellan kometer och stjernfall, som vi bragt på tal
i början af detta kapitel.
6. Sammanhanget mellan kometer och meteorer. Man
hade länge anat något sammanhang mellan dessa båda slag
af företeelser, men något bevis erhöll man icke förrän år
1866. Äran af att hafva uppvisat denna märkliga relation
tillkommer i första hand en italiensk astronom, Schiaparelli,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
