Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometsvansarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
lång, den stora kometen 1861 var öfver 3 millioner och den
väldiga septemberkometen 1882 mera än 34 millioner mil
i längd. Den sistnämda hade således en utsträckning mera
än dubbelt så stor som jordens afstånd från solen.
Af denna deras ofantliga längd kunna vi draga en
vigtig slutsats. Då svansarne ständigt äro rigtade från solen,
och det stundom har händt att kometer på några få timmar
beskrifvit en båge öfver 180 grader kring denna, så är det
rent otänkbart att dessa enorma svansar skulle ha kunnat
följa med den hastiga rörelsen utan att sönderslitas, om vi
skulle antaga att svansarne på något sätt vore fast förenade
Fig. 27. Kometsvansarnes rigtning.
med kometen, och ständigt utgjordes af samma partiklar.
Vi få fastmera tänka oss, att de små stoftkorn, som bilda
svansarne, oupphörligt förnyas, sannolikt genom utströmning
från kärnan. Man torde kanske närmast kunna förlikna den
med en rökpelare, som uppstiger ur en skorsten. En sådan
bibehåller länge ungefär samma form och storlek, men bildas
dock från ett ögonblick till det andra af nya partiklar.
Men då måste man göra sig den frågan, hvarföre
utslungas dessa partiklar från kometen? Med all säkerhet ligger
den kraft, som åstadkommer denna rörelse, hos solen. Och
den måste vara repulsiv, efter som svansarne ständigt äro
rigtade från denna. Den enda kraft af denna art, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
