Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 6 Statliga myndigheter med Stockholm som verksamhetsområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länsstyrelsen 1 Stockholms län
skatteverkets befattning med taxeringen
anförtroddes åt en skatteavdelning inom
över-ståthållarämbetet. Skatteverkets övriga
arbetsuppgifter uppdelades på tre kommunala verk,
mantalsverket, uppbördsverket och
indrivningsverket (jfr s 702). De båda
förstnämnda sammanslogs år 1958 till ett verk,
varvid namnet uppbördsverket bibehölls. Den 1
januari 1965 förstatligades exekutionsväsendet.
Indrivningsverket ombildades därvid till
kronofogdemyndigheten i Stockholm, som i
administrativt hänseende lydde under
över-ståthållarämbetet (se s 705). Uppbördsverket
förstatligades den 1 januari 1967 och fick
därvid namnet lokala skattemyndigheten i
Stockholms fögderi (se s 702).
Den tidigare länsstyrelsen i
Stockholms län
Namnet Stockholms län förekom redan under
medeltiden, men länet hade då annan innebörd
och omfattning än i senare länsindelning. Rikets
indelning i län, som alltjämt i huvudsak
anknyter till de gamla landskapen, reglerades i
sina huvuddrag första gången genom 1634 års
regeringsform. I denna indelades det dåvarande
egentliga Sverige i, förutom
överståthållar-dömet i Stockholm, 11 hövdingedömcn (län)
eller guvernement. Ett av dessa var Upplands
läns hövdingedöme med residensort i
Stockholm.
Någon stabilitet i fråga om länens antal eller
storlek åstadkom ej 1634 års regeringsform.
Redan efter några år började indelningen ändras
och år 1642 hade länens antal stigit till 17.
Upplands landshövdingedöme delades år 1640 i
två hövdingedömen, Stockholms och Uppsala,
men efter att under några år omkring 1650 ha
haft gemensam landshövding förenades dessa på
nytt år 1654. Gränserna för länen var sålunda
under 1600-talet tämligen flytande.
Upplands hövdingedöme bestod från år 1654
till år 1714, då det på kammarkollegiets förslag
ocli genom ett i Demotica i Turkiet dagtecknat
kungabrev slutgiltigt delades i Stockholms och
Uppsala län. De områden, som då delades, var ej
alldeles desamma som tidigare tillhört det
gemensamma länet. Därifrån hade nämligen
tid efter annan avskiljts delar, vilka avsevärt
minskat dess område. Så hade Drottningholms
län med Lovö socken år 1661 samt Svartsjö län
bestående av övriga socknar i Färentuna härad,
år 1666 utbrutits och tillagts änkedrottning
Hedvig Eleonoras livgeding. De båda
slottslänen återföll till kronan först år 1720.
Södertörn, dvs Svartlösa, Sotholms och öknebo
härader, som år 1689 överfördes till
Södermanlands hövdingedöme, räknades dit ända tills det
år 1720 återställdes till Stockholms län.
Trots att de fyra häradena återgick till
Stockholms län var detta nu mindre än tidigare på
grund av att Bro härad och större delen av
Håbo år 1714 tillagts Uppsala län. Den mindre
del av Håbo härad, bestående av socknarna
Vassunda, Haga och S:t Per, som icke lades
under Uppsala län, överflyttades till
Ärling-hundra härad och kom därmed att för framtiden
tillhöra Stockholms län.
I 1719 och 1720 års regeringsformer, genom
vilka länens antal fastställdes till 20, var alltså
även Stockholms län med. Den omfattning
länet då hade bibehöll det i stort sett intill
sammanslagningen av Stockholms kommun och
län den 1 januari 1968. Länets omfång
minskades dock vid olika tillfällen under 1900-talet
genom att Stockholms kommun inkorporerade
vissa till kommunen gränsande områden.
Även smärre utökningar förekom.
I den första allmänna
landshövdingeinstruktionen, som utfärdades år 1635, stadgades att
det ålåg landshövdingen att »såsom konungens
vicarius näst religionen och gudstjänsten
för-nämligen hava ögat på fem huvudstycken,
nämligen justitien, krigsväsendet, sjöstaten,
lantregeringen och räntorna.» Huvudstyckena
sammanföll med de fem liöga riksämbetsmännen,
drotsen, morsken, amiralen, kanslern och
skattmästaren och deras respektive kollegier, inför
vilka landshövdingen skulle svara för sin
förvaltning. Till en början meddelades
landshövdingeförordnandena på tre år, efter vilken
tid landshövdingen skulle avlägga redovisning
för hela sin tjänstetid. En landshövding skulle
finnas i varje län. Han skulle till sitt biträde ha
en bokhållare och en handskrivare. 1687 års
landshövdingeinstruktion stadgade att i
länsstyrelserna skulle finnas landssekreterare för
civila och juridiska ärenden, landsbokhållare
för kamerala ärenden och lanlräntmästare för
ekonomiska ärenden. Däri talas för första
gången om landskansli och landskontor. Titeln
landsbokhållare utbyttes år 1723 mot
lands-kamrerare. Enligt 1855 års
landshövdingeinstruktion anförtroddes styrelsen inom varje län
åt en landshövding såsom konungens
befall-ningshavande med biträde av landssekreteraren
som chef och föredragande för landskansliet och
av landskamreraren för landskontoret. I denna
instruktion gjordes sedermera flera ändringar,
den viktigaste år 1909, då kassarörelsen
överflyttades på riksbankens kontor i residensstaden
och lanträntmästartjänsterna indrogs.
Landsstaten blev helt omorganiserad år 1917. Genom
1918 års instruktion utbyttes benämningen
kungl maj:ts befallningshavande mot
länsstyrelsen.
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
