Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 STORA LANDSVÄGEN
en ryssja, lätt att komma in i
men svår att komma ur. —
Och mördarn Möller —
med räkningar och stämningar —
och alibi, och ärekränkning —
den ärelöse!
Hvad hör jag nu? — Musik!
Jag känner dina toner, och din lilla hand!
Jag längtar ej att råka —
ty elden värmer på behagligt afstånd,
men ej för nära, ty då bränns den! —
Och nu: en barnaröst i mörkret!
Du lilla barn, du sista ljusa minne,
som följer mig i nattlig skog!
På sista färden till det fjärran land —
de fyllda önskningarnas land,
som hägrade från alpens höjd,
men skymdes ner i dalarna —
af landsvägsdamm, af skorstensrök!
Hvart tog du vägen, sköna syn,
du längtans land, du drömmars?
Om blott en syn, jag vill dig återse
från snöhvit höjd, i glasklar luft —
hos eremiten; där jag stannar,
och väntar ut befrielsen!
Han ger mig väl en grop
inunder hvita kalla täcket:
och ritar sen i snön en flyktig inskrift:
Här hvilar Ismael, Hagars son,
som en gång nämndes Israel,
emedan han fått kämpa kamp med gud,
och släppte icke striden förrän nedlagd,
besegrad af hans allmakts godhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
