Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
suspension af Habeas Corpus. Frukterne
af Englands hushållssystem hafva
ändtli-gen mognat, och Ministéren (med
hvilken representanternas pluralitet alltid är,
så länge representationen står på samma
fot som nu) söker binda dessa frukter
fast vid grenarna, på det de icke må
falla och förråda sin mognad. Den nyss
Öpnade Parlaments-sessionen blir
märkvärdig. At pluraliteten blir stadig på
Ministerens sida, det har redan visat sig;
oppositionen kunde icke ens få sina
bekymmer in i Adressen. Men den stora
frågan, hvars lösning lofvar at blifva ytterst
intressant, är huruvida Parlamentets
pluralitet är så transcendent mägtig, som
Engelsmännen säga, at den kan göra allt,
utom en man til qvinna eller en qvinna
til man. Vi vänta med spänd
upmärk-samhet at se, om den kan göra svart tji
hvitt; ty icke mindre fordras, för at
längre kunna dölja för Engelsmännen den
sanna källan til deras nöd.
England har länge lefvat af sitt
högmod. Det har ägt personlig och yttrande
Irihet, då ännu despotism eller orimliga
frihets-principer benerrskade det öfriga
Europa. Derföre ansåg sig England då,
och det med rätta, lyckligare och
mäg-tigare än något annat land. Det var så
älven, just derföre at det anså® sig så;
och en Engelsman, i känslan af sitt
Fäderneslands värde, offrade glad sin sista
skärf. Derföre inneslöt sig England inom
sig sjelft, föraktade at lära, emedan
ingen fans at lära utaf; bibehöll sina gamla
inrättningar, ty hvad visade dem at
något bättre fans, — och et folk lärer
endast af erfarenhet. Häraf kom också den
beredvillighet, hvarmed de
underkastade sig det minst naturliga och mest
lör-tryckande som finnes i Statshushållning,
nemligen Egendoms-aristokrati och
Fabrik, väsende. Som man redan sagt, detta
gick an, och ännu sämre hade kunnat
gå an hos et folk, som kunde berömma
sig och berömde sig at vara, ej blott det
friaste, utan det enda fria i Europa.
Nu hafva deremot rätt och frihet
höjt sina röster öfverallt; på några ställen
med framgång, kanske mest hos
Engelsmännens arffiende Fransmännen. För at
bibehålla sin höga rang måste således
England en gång tänka på at följa tiden
oen, ehuru grunigt det må förekomma,
til och med beqväma sig at lära af
andra. Den största och säkraste
vexelun-dervisning är den emellan folk och
stater; och just derföre är ingenting farligare
för menniskoslägtct än en
universal-mo-narki. Och för en sådan har England
skyddat oss, det måste vi vara nog billige
at erkänna, likasom det, at alla de
garantier för friheten, hvilka nu upstått,
äro lånta från England. Må man blott
icke missförstå detta. Äf enskilda
Engelsmän kunna ännu Europas Statsmän lära;
men frågan är at England, Engelska
folket och dess representanter — i
allmänhet — skola lära. Hvem är nog förniäten
at säga dem, hvad de skola lära, men
at de böra, det tyckas de nyaste
händelserna bevisa.
Så mycket vi hittils sett af det ny- .
öpnade Parlamentets företag, är
märkvärdigt genom oppositionens häftighet i
ton, dock, efter vanligheten, ej förenad
med framgång, och Ministrarnes tydliga
syftning at hädanelter ej nöja sig med
blotta Habeas Corpus-suspensioner och
andra dylika palliativer; de gå rakt på
grundpelarne för den verldsbekanta
Engelska friheten: tryckfriheten och
peti-tions-rätten, (eller rättare dess villkor,
rättigheten at sammankomma). Skola så
kloke och vidterfarne män framlägga
förslag, om de ej räkna på at få dem
ige-nomdrifna? Alla de frågor, som af denna
kunna omedelbart ledas, åro vigtiga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
