Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»expeditionens utfärdande.« Här
förekommer då den mannens namn, som Hr
L. framdrager för allmänheten *), innan han
framdragit honom för rätta, som på
baken smädas af den Embetsman, hvilken
gemensamt med honom bär skulden, i
fall dessa smädande förmodningar äga
någon grund i en vanlig långsamhet och
försumlighet, derest den blifvit lemnad
opåtalt och ostraffad. Rec. äger ingen
bekantskap med Herr Fröberger och kan
för ingen del taga hans parti, om han
verkligen är skyldig til de fel, som Herr
L. förmodar om honom. Men just
der-före, at Rec., i sådant fall af hjertat
önskar honom behandlad efter all lagarnes
stränghet, förtryter det Ilec. så högeligen
at se honom angripas på et sätt, som
ger honom, skyldig eller oskyldig, allt
möjligt fog at klaga öch anropa lagar
och opinion til skydd för sig, intildess
lagen dömmer honom, eller ål minstone
anklagelsen blir honom lagligen bekant.
Utan at afskrifva memorialet, kan
man svårligen uptaga allt det låga och
smädliga, det innehåller, och hvarifrån
knappast någon skonas, som kommit i
Hr L:s väg. En bit, t. ex., som, på det
ställe den står, ingalunda utmärker sig,
är följande på 8-’de sidan: »Det lär ock
»böra för fast antagas, at i fråga
varan-«de arrestanter ej skäligen kunna
miss-»tänkas at hafva vittnat til de klagandes,
»utan snarare til Rööjgrens fördel, då
»de stodo under hans och Vaktmästaren
»Grönbergs inflytelse, hvilkas medel at
»verka på fångar nu blifvit i ljuset
fratn-»dragne; hvaremot klagande parterne
»svårligen lära fått tiltråde til bemälte
»arrestanter, det Röösgren och hans
stall-»broder nog hade utväg at förhindra.«
Man undviker a t genom analyserande af
detta språk, framdraga all den otilbörlighet,
det innefattar, ej blott emot de tiltalade
*) För «lliuäobet«a; ty all rättegångsjkrifl iir »llni iuhe tros.
Röösgren och Grönberg, men mot sjelfva
de stackars fångarne, som vittnat.
Hr L. vill bevisa, i nästa stycke, at
tjufnadsbrott icke utestänger från
vittnesmål — och bevisar i stället, at häktade
brottslingar ej kan betagas at vittna. Den
rätta frågan lemnar han orörd; ty
Röös-grens jäfsanmärkning, så vidt den
behöf-de besvaras, rörde tjufvar. Hvad häktade
brottslingar deremot i allmänhet angårj
6å behötver det icke bevisas, at denna
titel ensam ingalunda jäfvar, hvarken i
allmänhet eller i frågor om »våld, förölvadt
»å andra i samma fängelse förvarade
per-»soner;« hvilket sednare dock Hr L. trott
sig böra bevisa.
»Tvenne tingade
Polisbetjenter«!//«-gade at gifva Röösgren et betyg I När
Statens tjenare, lagarnes organer så
förföra sig på okända menniskor,
välförstå-endes utan at ens säga dem det i
ansigtet; hvar äger man då at fordra vett
och grannia genhet? hvarmed skall män
då straffa en lättsinnig hop, för at
afvän-ja den från tanklös grofhet mot hvarje
oskyldigt föremål för dess låga misstankar?
Som föregifvandet, at
ExtraStads-Fiskalen Krook bortrest, var diktadt, då
han deremot fäns vara undanstucken på
Röösgrens boställe; så kunde det ock
möjligtvis vara diktadt, at två andra til
vittnen åberopade personer bortrest til
Wasa och Lifland. Man har ingenting at
säga mot denna slutkonst. Endast det
kunde man säga, at gränsen för
produkterna af samma slutkonst är något svår
at finna, samt at alla dessa produkter göra
föga til saken, när frågan handlar om
hvad som är, icke hvad som kan vara.
Nu til en fråga ur
Tjenstehjonsstad-gan. Herr L. säger (sid. q), at hvad
lagen, i afseende på jäf, kallar enskild
tjenare, kan ej vara annat än lagst a dt
tjänstehjon, och at Pigan Sophia Lennström,
såsom utan orlofssedel bortflyttad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
