Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flnsändt.)
Ingifvit d. i3 Maj 1819.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts Borgrätter hafva
meddelat en lagskipning, som, i fall den
vore enlig med Svenska lagarne, borde
kungöras öfver hela den civiliserade
verl-den, at injaga fruktan för dessa lagar
och bereda försigtighetsmått emot dem,
derest sådant ens vore möjligt. Frågan är
om en skuldfordrings föråldrande, och
huruvida en menuiska genom flyttning
från det land , efter hvars lagar han
åtagit sig och häftar för en förbindelse, skall
från densamma vara fri endast
derige-nom, at han flyttar til et annat land,
hvarest förå hl rings tiden (prescriptionen)
är kortare, änskönt han sökes långt förr
än föråldringen inträffat efter det
förstnämnda landets lagar.
1 sådant fall är det påtagligt, at
ingen menuiska är säker om sin fordran i
det land, som ej har den kortaste
pre-scriptionstid bland alla, derest han ej
kan vara säker, at gälrfenären icke
flyttar til et annat land, der samma tid är
kortare. Alla invånare i det förra landet
måste då lära sig kiinna alla sådana
länders prescripliouslagar, dit deras
gälde-närer möjligen lå lust at flytta — d. v. s.
hela den kända verldens — och tilse, at
deras fordringar blifva indrifue inom den
kortaste tid, som i någotdera af dessa
länder är bestämd för fordringars
föråldrande. Det är svårt för hvilken enskild
person som helst at skaffa sig all härtil
nödig lagkunskap, och lör de fleste
alldeles omöjligt. De Regeringar och
Lagstiftare, som ville sörja för sina
medborgares säkerhet, och icke låta sina lagar
blifva en snara för dem, skulle således
finna sig nödsakade at ändra dessa lagar,
så snart något annat land hade eller finge
en kortare prescriptionstid — eller ock
måste Regeringarne öfverenskomma, nt på
skeende reclamationer utleverera hvarje *
inflyttad utländning och all hans
egendom, så snart en borgenär begärde at
mot honom få anställa kraf efter det
lands lagar, hvarest han åsamkat sig
skulden, och der den icke vore föråldrad,
J)å det han måtte kunna der dömmas och
tans egendom utmätas.
Den person, mot hvilken jag blefve
nödsakad at hos min Regering begära,
på försök, en dylik reclamation, i fall
E. K. Maj:ts Borgrätters domslut skulle
stå fast, är Kapellmästaren vid E. K. M:s
Hof-Kapell, Professoren E. L. Du Puy.
Min lätt mot honom är utom all fråga.
Jag har til dess bevakande aldrig något
försummat; och jag skall ej heller
försumma de yttersta uptänkliga medel at
göra den gällande. Mig synes det vara et
postulat, at den, hvars rätt ej efter
någon lag är förverkad, måste efter någon
lag kunna utbekomma sin rätt. —
Anledningarne til det helt olika begrepp,
E. K. M:s Borgrätter gjort sig om saken,
synas mig Jätteligen undanröjda genom
följande enkla framställning som föga
annat är än en omskrifning af hvad jag hos
Öfre Borgrätten anfört.
På grund af et i Rheinsberg 1
Preussen den 12 Aug. 1791 ntgifvit så kalladt
vexelbref, har jag til Nedre Borgrätten
låtit instämma Professoren Du Puy, ined
påstående at af honom utbekomma 200
R:dr Preussiskt curant jemte räntor; men
Du Puy har undandragit sig betalning af
denna fordran, och Nedre Borgrättep har
befriat honom derifrån genom dom d. 8
Aug. i8i8> hvilken dom Öfre Borgrätten
under den 26 sistl. Mars fastställt.
Hvar-dera har nyttjat sina skäl, dem jag
underdånigst utbeder mig at få granska.
Vexelbrefvet, som utgör grunden för
mitt kraf, är af den beskaffenhet, som i
Preussiska lagen betyder, hvad i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
