Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atande bevisning icke kan til saken
fällas, eller ock frikännes 9); hvilket allt
kan äga rum, utan at deraf upkommer
skäl at sätta lagligheten af den tiltaltes
häktande i fråga 10). Rigtigheten af detta
slut ådagalägges än vidare deraf, at
enligt 4 Gap. i §. Rättegångs-Balken,
Domaren är skyldig, at på blott rykte om
groft brott, då ryktet är allmänt, och
skälig misstanka dertil finnes, vid Urtima
Ting företaga ransakning deröfver,
ändock at ingen åklagare en så beskaffad
åigärd yrkadt 11).
Häraf följer utan tvifvel, at i
brottmål af gröfsta art, sådant som det ilråga-
eller behöfver veta, om något skäl dertil
finnes; då äro vi fanatiska därur, som någonsin
beklaga oss öfver livad våld som iielst.
9) Vi hafva trott, at när den brottslige frikiinnes,
man icke ens äger rätt at kalla honom brottslig.
Men det är vi, som också trott, at
häktande på misstankar, detta medel som skall vara
så ofelbart at skrämma brottilingarne, aldrig
Uträttar det ringaste för et sådant ändamål.
Det är vi, som trott, at förr än man vet sig
kunna någonting bevisa, vet man sig ej heller
kunna få någon öfvertygad och straffad ; och
det är vi, som trott at endast genom Hetta
öfvertygande och straffande kan man afskräcka
från brott.
10) När är det då, som skäl bärtil uppkomma?
Hvarföre icke så gerna förklara sig
summariskt och utan omsvep säga, at aldrig någon,
som häktas, kan få skäl at sätta lagligheten
af sin handling i fråga?
it) Och häraf skall då följa någonting, i frågan
om befogenhet at arrestera? Domare, som
enligt detta Ingens rum håller ransakning,
måste väl då framför allt äga fria händer at
iåta gripa hvem som helst, utan at
Jaglighe-ten deraf kan sättas i fråga, ehuru den
grip-Jte sedermera frikännes? Svårligen kan man
drifva denna lära längre än man sjelf är
gripar*. En enda gång gripen, frikänd, men
utestängd från uprätlelse, skall man nödvän
digt tänka annorlunda. Til och med om mnn
skulle gripas just derföre, at man gripit,
blef-ve man troligen genast mindre ifrig at vilja
uppehålla den enes hus- och hemlrid på
bekostnad af den andres.
varande, der mord och plundring på etl
gång ägt rum, allmänt rykte och
misstankar måste göra tilfyllest, för
verkställigheten af hvad lagen i detta ämne
be-falt, helst i nnnat fall sådan
verkställighet aldrig skulle inträffa 12).
At, efter det mordet å
Helsinghol-men var föröfvat, allmänt rykte rörande
verkligheten deraf upkommit, är för
mycket kändt för at behöfva bevisas, och at
skälig misstanka fallit först på det
mördade folkets dräng, hvilken, sedan
mordet skett, öfvergifvit stället; och vidare
på dem, med hvilka han under tiden
stått i närmare förbindelse, är af sig sjelf
tydligt 15); denna misstanka öfvergick til
12) f’erhst/Hlig/iet nf hvad lagen befallt, nej
den tadlfl vi ej. Gripande, bsslande och
bindande emot lag är det, som vi tadla.
Anmärkningsvärd!, at det lagens rum, som af
Hrr förklarande bäst beböft förklaras, neml.
det, som säger, at ingen iår gripas
oförvun-nen, utan uppenbar missgerning, der han må
gripas och häktas före, Alldeles icke finnes
nämndt i hela förklaringen. Man har då icka
velat antaga den mening, som ligger i dessa
en viss författares ord: »Hvar slår det skrifvet,
»om det är Mi eller Jag, som skall häktas,
»endast vi ej häktas utan uppenbar
missger-»ning? Hvar siår det, at Ni eller jag skall
I »Itafva begått denna missgerning, för at blifva
»häktade iör densamma?«
M) Detta skulle kunna ijena til bevis, om det
bchöfdes, på hvad som redan af sig sjelft är
tydligt, nemligen at misstankar äro de sämsta
af alla ledare för menniskors handlingar. Den
ena gången efter den andra ser man,
stundom med fasa och stundom med blott
förtrytelse och biygd, huru gruflig orällvisa man
gjort med sina misstankar. Huru länge skall
inirn da lortlära nt lörtro sig til dem, och
icke underkasta dem sjellva en billig
misstanks? — Vi tRls ej om at nyttja dem til grund
för embetsåtgärder til någon tnenniskas
förnärmande — hvem ryser ej, at endast höra
nämnas något sådant? Hvad lagen angår; så
är den vida skild från all skuld i et dylikt
förfarande. Det, som lagen tillåter at göra
på rykte och misstankar, är endast
ransakning om händelsen, icke ens ransakning mot
personen, långt mindre godtyckligt häktande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
