Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från enahanda grunder hfjrleda sig
de ordres, som blifvit utfärdade,
angå-.énde Anna Anclersdotters och Cajsa
Svens-döttets häktande. Niirlagde Rapport
visar don närmare anledningen dertil. Den
innehåller 16) at Anders Anderssons hu-
iG) Ja, den innehåller, at vaktbetjeningen
anmält lör Fångvaktar Grönberg någonting, som
vaktbetjeningen skali hafva vid afspisningen
hört afj Hustrun Anna Olsdotter, men som
icke var en bekännelse på henne" sjelf, utan
en upgift på andra, nemligen på hennes
dotter och pigan i hennes hus. Hvad behöfde
nu Konungens Befallningsh. veta, för at på
denna rapport grunda en embetsåtgärd ? Jo.,
1:0 at vaktbetjeningen verkjigen för Grönberg
anmält, hvad dénne rapporterat, så at
Ko-nlingens Befallningsh. kunde sjelf veta detta,
2to at Hustrun Anna Olsdotter verkligen för
vaktbetjeningen sagt, livad för Grönberg
blif-vit anmäldt, så at ens Grönberg kunde sjelf
; veta detta, och $:o at Hustruns uttryck
verkligen inneburo någonting’ mera bestämdt, än
sfom ligger i de hallbeiydande orden,at»de,
»som voro hemma, Anna och Cajsa, bäst visste,
»bvareät sakerna, som kommit från
Helsing-»holmen, vore förvarade.«
Om nu Konungens Befallningshafvande fått
egen kunskap oin meningen af dessa ord,
och funnit den vara, at Anna och Cajsa
verk-linan skulle veta — ej blott bäst vela *— livar
sakerna vore; då först, säga vi, hade
Konungens Befallningshafvande kunnat derpå
grunda någon åtgärd; men hvad skulle denna
åtgärd blifvit? Jo, at låta ransaka efter det
gods, som på Granliatten skulle vara
förva-radt., och at söka UtspRn», om de, som skulle
bilv* kunskap om godset, verkligen kunde
.cfvérlygas om »t halva en sådan kunskap.
Hade då 4t° sådana skäl funnits, hvarmed
d.että’öfvertygande, eller blott halT bevisning
derom, kunnat åstadkommas; dä hade
ord-I ningen kommit’ til gripandet — ej förr.
jjfär nu orderna, sådane som de här efteråt
f skoja, inflyta, utfärdas på fångvaktaren
Grön-f, bUltJ rappört, utan någon egen’kun-
^^•^Ifcåp öm. det’förhållande, • den omtalar; såser
_, ‘.’i jdiuru många bplysninpsgrader som
blif-vitj^vprhalkade, och huru litet underligt det
js var , "at arrestéringtn på de stackars-flickorna
så ma misslyckades, och at de befunnos så
fullkomligt oskyldiga.
striTAnna Olsdotter yttrat sig, det de,
soirf voro hemma vid Granhatten,
Dott-ren Anna och Inhyseshjonet Anna Cajsa
Svensd otter, bäst viste, hva rest
silfver-knytet, med flere från Helsingholmen
stul-ne persedlar, funnos förvarade.
Herr Lagmannen och
Advocat-Fiska-len anser detta yttrande 17) icke
innefatta angifvelse, emot Anna och Cajsa,
om någon slags delagtighet i brottet,
följaktligen icke eller medvetenhet.
(Forts. n. g.)
Om Grönbergska rapporten äger slutligen
den anmärkning rum, at den skulle varit
ganska tjenlig til förevisande under ramakningen
om mordgerningarne, för at öfvertyga Anna
Olsdotter, det hon i fängelset haft de
yttranden, som deri förekomma, hvilket strider
emot hennes försäkran, at aldrig hafva gjort
någon bekännelse på sig eller andra, oaktadt
hvad Smedjegårds protocollet innehåller. Med
det nit om de anklagades (de ännu så kallade
brottsligas) ‘öfverbevisande, som hos
Konungens Befallningshafvande sä omisskänneligen
röjt sig, hafva vi således funnit det
undrans-värdt, at nämnde rapport allt hittils blifvit
liksom förglömd och aldrig synts förr än nu
med förklaringen. Blefve den med ed
besannad af vaktbetjeningen, på hvars upgift den
grundar sig; så vore den lilåfventyrs föga
mindre vigtig än Petter Anderssons bekanta
nåd-ansökning, som föranledt ny ransakning i
Kongl. Hof Rätten.
17) Detta yttrande, hvilket, enligt livad nyi»
sades, éj finnes i handlingarne, utan nu först
blifvit bekant, lär väl Hr Lagmannen och
Advokatfiskalen ej heller hafva känt, när
sn-märknings-inemorialet föi lat tafler; och vi
kunna således ej förtänka honom, at han d,å
ansåg Anna Andersdotter och Anna Cajsa icke
hafva varit »för någon slags delagtighet i
brottet angifne«. Hvad han nu skail komma at
säga om nämnde yttrande och Grönbergska
rapporten, och om han derigenom skall ens
anse bevisadt, at någon angifvelse mot
be-mälte Anna och Cajsa verkligen skett, viet få
vi väl framdeles se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
