Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viesa ord finnas, dem man jenint
tiprepar, och på hvilka man tror, som
på symboliska böckerna, utan at känna,
livad de innebära. Så är det med
liberaliteten, som nu hores öfver allt;
tide-hvarfvet kallas liberalitetens; och
mängden vet ändock kanske icke, hvad ordet
betyder. Detta tir så mycket mindre
underligt, som sjelfve de, hvilka mest
påstå sig vara liberals, ej äro ense om
bemärkelsen.
Är jag klok nog at tillåta andras
meningar fritt yttras, så är jag tolerant.
Men tolerancen härleder sig, såsom
mycket annat, ofta ur en oren källa, från
t. ex. förakt for motståndare, liknöjdhet
för sanningen o. m. a. De lågaste
mea-niskor äro således ofta toleranta. Men
om tolerancen flyter ur en ren källa, ur
oegennyttigt nit för sanningen och för
dess uptäckande, ur et mod at försalta
ej blott egna fördelar, utan ock egna
satser, då är den af ägtaste slaget och
kallas liberalitet. Detta ord innefattar
tillika aktning för andras rättigheter,
Och ej blott aktning för sådana, som äro
i lag stadgade — ty då vore liberaliteten
endast erf negatif dygd — utan äfven
För sådana, hvilka naturen tilsagt hvarje
Förnuftigt väsende. Man är icke liberal,
derföre at man tål hvad man ej kan
hindra, titan derföre at man tål, hvad man
med et penndrag kan förfctöm. Derföre
kän liberalitet finnas endast hos den
mägtrge, vare sig i fysiskt eller
inteliec-tueit afseende. Har jag snille nog at
krossä hvar och en, som försöker tänka;
har “jag magt at stoppa munnen på alla
dem, som försöka höja sin röst mot mig
— och‘jäg, det oakladt, icke gör
nå-gotdera; oéh’ derföre icke gör det, at
jag Vill lröra sanningen, vill hellre
öfver-tyga än .krossa, vill hellre vara den för-
ste bland fria än en fasa för slafvar; clå
är jag liberal.
Det är smickrande at bara et namn,
som innesluter så mycket godt; och
derföre eftersträfva’ så mån ge a t anses för
liberala. Men just derföre lra.sslvckas så
många i detta sträfvande, och. den
nakna , egennyttiga och egenkära,
passionerade hvardagsmenniskan står (jVar.
O-lyckan är den, at man icke gema lenge
kan spela rollen; ty det behöfves blott
at en enda gång glömma sig, en enda
gång träda ur det lilgjorda, för at väcka
deu ömtåliga hopen och med ens stå der
afklädd.
Det vanliga sättet at spela denna
roll är at tillåta allt i frågan om andra
meriniskor och om allmänna sat.->er. Men
stenen, hvarpå hycklaren strandar, är
egoismen och det helst i något visst
ämne. Stöt på hans egna mest älskade
systemer och satser — och ni skall se den
liberala mannen. Den, hvars valde skulle
grunda sig endast på öfvertygelsen och
det öfyerlägsna snillet, råkar i
vansinnighet; och det finnes intet medel,
lagligt eller olagligt, ädelt eller lågt, som
icke användes, för at krossa deu djerfve,
som vågat raisonuera.
Mängden brukar liberalitet såsom
en decoration, som påbäuges vid vissa
stora högtidsdagar, men .för hvilken man
nästan blyges i hvardagslag. En dunkel
känsla af egen ovärdighet gör, at man
med ingenting kan värre -förarga dessa
menniskor, än om man sägen- dem., at
man är öfvertygad om deras liberalitet.
De lukta straxt til satir.
Utdrag ur et bref från Landsorten.
—- — . A propos af realisatipn,
om jag icke mins orät^, så beslöip
Rik-eens Stäuder sist, at en viss summa (j.ag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
