Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaffade tankesätt i Religionsmål, icke
kunde anses vara rättskaffens skickad
lärare til predikoembetets förvaltning vid
vår evangeliska Lutherska församling,
pröfvade Consistorium, i förmågo af a
§. i Kap. Kyrkolagen, jemnförd med
Kongl. Brefvet d. 2 Maj 1751, samt Kgl.
Resolutionen å Presterskapets Besvär d.
20 Nov. 1786, at lian Tybeck borde ifrån
Läroembetet vid vår församling, och thy
åtföljande rättigheter, alldeles vara skild;
öfver hvilket utslag Tybeck sig i
underdånighet besvarat, i anledning hvaraf
Consistorium med infordradt underdånigt
utlåtande inkommit.
Äfhörde*.
Som Prestmannen Tybeck, efter at
hafva från trycket utgifvit de tvenne
of-vannärtinde Skrifter, vid förhör, som
inför Consistorium i Strengnäs blifvit
an-ställdt, bestämdt förnekat åtskilliga bland
de lärosatser, hvilka af den evangeliska
Lutherska Kyrkan blifvit til allmän
efterrättelse antagne, och från hvilka Tybeck
genom aflagd presjt-ed förbundit sig, at
icke afvika; alltså och då han jemväl uti
sina underdåniga besvär, än vidare
fortfarit, at yttra samma från allmänt
antagna grunder afvikande meningar , tilstyrkte
Högste Domstolen fastställelse å
Gonsi-storii fattade beslut.
Anmäles.
In fidem Protocolli
Alex. Thuring.
Rätteligen mdragit utnr det i Kongl. Maj:tj
Just. Revisions-Expedition förvarade Original
Pro-tocoll, betygar Lars Cron/toim.
Sekreterare.
Om Skrån och Ernbeten.
Skrån hafva sin upkomst från
medeltiden. Röfvare-systemet födde et motsatt
system af förbund til gemensamt försvar.
Städerna, näringarnas då varande enda
hemvist, slöto sig tilsamman, för at
förenade motstå valdsverkare och
stråtröf-vare, »fö rtryck och arbiträra
beskattningar. Hvad som antogs för system
städerna emellan, kom sedermera, genom
härm-ning och idéers förknippande, at anta-
fas emellan ej blott alla medlemmar i
varje stad, utan ock emellan hvarje
särskild klass af medborgare, emellan
idkar-na af samma handtverk. Detta var ock
nödvändigt för hvarje individus säkerhet.
Samhället var ännu ett kaos; lagarna
förmådde ingenting mot styrkan; ingen
kunde trygga sig vid sin rätt, om lian icke
kunde göra den gällande antingen genom
egen eller gelikars och bundsförvandters
styrka. Naturligt var således, at man
sökte fästa sig vid sådana, genom
betingande af deras biträde, mot löfte om sitt, i
fall det komme at behöfvas. Detta var
uphofvet til corporationer.
Då man slutligen fick mera begrepp
om samhälle och lag, eller rättare, då
hvar och en fann det beqvämare at få
sig rätt tildömd, än at sjelf taga den; så
uphörde dock icke den gamla jalousien
mellan de olika medborgare-klasserna,
och för at vara eller anse sig tryggad mot
orättvisa, bibehöll man de
privilegierade domstolarna. Ty om gemensamma
domstolar skolat dömma mellan parter
af olika yrken eller klasser, fruktade man
at ej erhålla rättvisa, alldenstund
domaren ändock måste tagas ur något yrke
eller någon klass, och det gemensamma
stora interesset i staten ej förmådde hålla
vågskålen i jemnvigt. Hvar och en ville
dömmas endast af sina likar; och så
up-kommo Adelns rätt at dömmas endast af
Adel, presternas at dömmas endast inför
andelig domstol, och Borgares at lyda
endast under sina stadsrätter,
Läroverkens at inom sig och af sina medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
