Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tryckfriheten är en medborgarens
rättighet?
B. På samma sätt som allt bruk af
menniskans krafter är medborgarens
rättighet. Han gör livad han kan och
behagar, och träffas af de påföljder, som
samhället behagat stadga. När man
hörer tryckfriheten tadlas; så låter det
der-émot, liksom vore fråga om en frihet at
i tryck göra allt möjligt ondt utan straff.
» A. Jag förstår. Ni tänker då, at
gtraffet är nog, och at möjligheten af
brottet ej bör förekommas.
B. Jag frågar blott, om möjligheten
ftf andra brott bör förekommas? Om
lagen bör vara menniskans förmyndare,
eller blott samhällets lag?
’ A. Men förhållandet är olika med
detta och med alla andra brott. Det är för
sent at straffa, då det onda ej mer kan
botas,
B. För sent också at straffa
mördaren, när den mördade ej mer kan
återkallas til lifvet, eller mordbrännaren, när
den i aska lagda staden ej mer genom
hans straff låter å nyo upbygga sig.
A. Ännu en gång: förhållandet är
olika. Hvem kan binda alla menniskors
händer och fötter, för at hindra dem
från mord och brand ? —
B. Och hvem kan binda alla
menniskors tungor, för at hindra dem at
hvlska om oss hvad lögn de behaga?
A. Men fråga är här icke om hviska.
Om nu ej allt ondt kan förekommas; så
måste man dock göra,, hvad man kan.
Trycka är annat än hviska — och trycka
kan hindras.
B. Ja, det har man bevisadt af
erfarenhet. Men at straffa den som trycker,
är lättare, än straffa den, som hviskar,
och hindra tryckning är åtminstone lika
vådligt, som hindra hviskning, i falf det
sednare vore möjligt.
A. Detta går an at predika. Ni
skulle tänka annorlunda, om Ni finge se
en smädeskrift i omlopp , hvari Ni sjelf
eller er familj öfverhöljdes med all
lögnens låghet, och beröfvades all heder
och medborgerligt anseende.
B. Jag befarar ingenting sådant;
men om det skulle hända, så vore det
vida lättare at försvara mig, än i fall allt
detta kommit genom et rykte, hvars
nphof jag aldrig kunde utröna, och
hvars tilvarelse jag, anständigtvis,
knappast kunde hafva mig bekant. Folkets
benägenhet at tro är i begge fallen ungefär
den samma; och lättheten at genom
smä-delse skada sin nästa minskas aldrig förrf
än folket kan uppfostras til mera
betänksamhet i sin tro. Men det är, i alla
fall, Visserligen icke detta slags missbruk
af tryckfriheten , som vålla dess
inskränkande, ehuru jag medgifver, at de kunna
någon gång tagas til förevändning.
A. Nej, allmänna säkerheten är
rätta bevekelségrunden til
inskränknin-garne; och livad vill Ni väl säga deremot?
Fordras det ej en polismagt, at utspeja
och förekomma förderfliga gerningär i
deras uphof? och hvarföre må man icke
taga sina försigtighetsmått emot en
skrif-vande förrädare?
B. Emedan en skrifvande förrädare
— som låter trycka sina skrifter —* icke
finnes, har aldrig funnits och skall aldrig
finnas — om icke en galning, som
arbetar rakt emot sina egna alsigter och
just derigenom gör sig oskadlig.
A. Förstår jag Er rätt? Kan man
ej skrifva och trycka det olörsyntaste
tadel på regering och lagstiftning, sprida
det vådligaste missnöje, gilva de klaraste
upmaningar til motspänstighet, ja til
np-roriska företag?
B. Låt så vara. Detta allt kallas
dock icke förräderi, ehuru det visserligen
ar ganska illa gjordt. Ni måste medgiiva
mig, at om det händer; så verkar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
