Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aoa
•ch omöjliga at störta, innan folkets
bildning tillika utrotas.
A. Gudomliga tryckfrihet! makalösa
avisor! Jag börjar älska Er, om J kunnen
göra så mycket godt. — Emedlertid, m.
H., måste Ni naturligtvis vara en stor
beundrare al Bell-Lancasterska
lärometho-den; ty den tyckes leda rakt til
utvecklingen af edra planer; och denna method
äger visserligen då en ganska stor
politisk vigt.
B. Om Ni ej talar allvarsamt; så
mycket värre. Ja, denna undervisningsmethod
är tidehvarfvets högsta företräde, den
stora upfinning, som skall fullända
Försynens plan med tankens väckta frihet.
I denna frihet och detta lärosätt, som
utbreder henne, ligga verktygen til den
nya skapelse, som mennisko-samfundet
skall undergå. Jag Önskade at en annan
gång kunna inleda Er i betraktelser
öf-ver den nya rigtning, 6om allmänna
up-fostran måste få genom verkningarne af
denna från himmelen nedstegna tanke,
at menniskornas kunskaper låta sig
meddelas utan möda och utan särskilda
läromästare, at hela samhället kan bli en
skola, der alla undervisa och alla
undervisas, der man från barndomen vänjer
sig vid det förra och hela lifvet igenom
ej uphörer med det sednare, der
lärostolarna, en gång besatta, framgent
besätta sig sjelfva, och bildningens källa
blir oskuldsålderns renhet. Jag tycker
mig se omsorgen om menniskornas
förädling nu först anförtrodd åt de tjenare,
som den eviga godheten valt, at hämta
den omedelbart från sig. Barnen lemna
skolorna med kärlek til kunskapen, hvars
inhämtande ej varit en plåga, men deras
högsta glädje. De skola i all sin lefnad
icke försaka’denna glädje; och
vexelun-dervisningen, fortsatt genom alla åldrar
©ch stånd, skall i samhället blifva den
innersta organismen, som genomtränger
och sammanhåller allt. — Men vi 6kulle
komma för långt, om vi ville fördjupa
oss i detta ämne, hvilket endast så vida
har inflytande på det, hvaröfver vi
företagit oss at nu språka, som det ingår i
utsigterna för en högre bestämmelse af
tryckfriheten, äp den som hittills kunnat
upnås.
A. Jag blir tankfull. Ni öpnar för
min inbillning en ny verld. Jag ser ej
mer samma menniskoslägte, som krälat
och förtrampat hvarandra på denna
jordens yta intil närvarande stund. Skulle
vi väl möjligtvis vara bestämda til något
annat? Skulle väl den verldarnes
Styresman , som måste hafva funnit sig nöjd
med oss, sådana vi hitintils varit,
emedan Han annars kunnat skicka omska-
elsen långt för detta, nu likväl hafva
eslutit at 6kapa oss på nytt och göra
denna jordytan til samlingsplats för et
slagte af högre värde? Det parti, som
hänger vid det gamla, måste icke hafva
fattat dessa gyldne drömmar — och i
sanning må man förlåta det. Tryggare är det
at behålla verlden, sådan den finnes, än
tro på en ny, som ännu ingen sett, och
som af samma skäl, hvarmed dess tilva:
relse bevisas, hade bordt finnas långt
förr.
B. Jag är van at hoppas, ej at häda?
Försynens plan omfattar evigheten. Jag
ser ej den: men den minsta gnista af
hopp uptänder mig til andakt för det
gudomliga, som lofvar at uppenbara sig
på jorden. Huru skulle jag då med
liknöjdhet se hoppets hela strålande
mor-gonrodnad? Ma menniskoslägtet hafva,
under så många årtusenden som helst,
legat nedsunket i djuriskt elände; icke
tilhorer det oss at förklara det ohjelpligt,
om Försynen likafullt finner det värdigt
at uplyftas och hjelpas? Det nya, jag
redan sett, bevisar, at något nytt kan
finnas; och hvad vore jag, om jag-icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
