Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle lida i auctorlig eller medborgerlig
reputation genom at bli kända för
arbeten, hvilka äro intet ansvar underkastade,
begriper jag dock alltför lätt, at de sällan
skulle sakna bulvaner,som lånte sina namn
åt deras verk med destomindre
betänklighet, som de icke ens behöfde frukta at i
sjelfva verket anses för författare.
A. Just så. Ni öfvertygar mig, genom
detta enda exempel, at tvånget til namns
utsättande aldrig skulle tjena til något.
När ansvar ådöroes; så upptäcker sig
namnet. Ifvem mot anonymiteten är således
endast en ifver mot ostraflliga arbeten. Den
förvånar mig verkligen , när jag tänker
närmare på saken.
B. Ni har oratt at förvånas. Det är
mot anonymitetensnytta,som mani sjelfva
verket ifrar. Och nu til qvarstad och
con-fiscation. Hvad säger Ni derom, at mitt
skrift genom en skickligt verkställd
qvarstad och derpå följande confiseation
försvinner för evigt från dagens ljus, och
således gör hvarken ondt eller godt, oeh jag
icke destomindre skall bota, mista ära, gå
i landsflygt, för det jag haft dert olyckan
at tänka och skrifva, hvad ingen menniska
fått läsa? Straffar man på detta sätt den
öfverdådige, som redan fällde mordvapnet
öfver sin näste, men hvars arnfi af Er tiL—
bakahölls, innan slaget hann gifvas?
A. Men borde man icke göra det?
B. Äiven i fall det funnes en genom
lagen tillsatt följeslagare, som aldrig felade,
eller aldrig behöfde fela,at tillbakahåLla den
dräpande armen ? Roar man sig då at
strafla blotta uppsåten i stället för
gernin-garrte? Jag anser conflscations- och i
synnerhet qvarstaåslagen rakt motsatt all
princip för ansrarslag i tryckfrihet.
A. Ni anser. Ni måtte likväl hafva
läsit den i två Grundlagar upprepade
högtidliga definitionen: ”Med tryckfrihet bör
’’förstås hvarje svensk mans rättighet at
”utan några af den oflenteliga makten i
”lörväg lagda hinder utgifva skrifter.”
B. Ja, bör förstås. Detta är et bland
de Grundlagarnes löften, sorti alldrig
kommit til fullbordan. Hvad är val qvarstad,
om icke et i förväg lagdt hinder, för
ut-gifvandet nemligen. Om Ni säger, al jag
får utan hinder låta trychat då motsäger
Jag ei-
A. Men det är blott en oskicklighet
af utgifvaren, om han icke förstår at
rädda sin upplaga eller största delen deraf
åtminstone. Hvilken mängd exemplar af
se-qvesterade skrifter ser man icke som
oftast vandra helt obehindradt i
allmänhetens händar?
B. Är detta lagens fel; så är det
uppenbart, att lagen vill eluderas. Halva vL
då en qvarstadslag, som syftar på något
annat än at hindra utspridandet af hvad
som seqvesteras7’
A- Tänk härom, som Ni behagar.
Besinna blott at Hof-Kanlzleren, den ende,
som har makt at seqvestera utan dom, och
den ende, som är skyldig at vaka öfver
skrifters allmängörande, äger icke rätt at.
se skrifterna förr än i samma stund de til
försäljning eller spridande utgifvas. Medan
han läser skriften, kan ju hela uplagan
vara såld.. Ännu mer kan den vara det,
innan han hunnit begära och erhålla
Öf-verståthållares eller Magistrats
handräckning till qvarstads verkställande.
B. Detta sista hindret ijr något
verkligt. Men hvad läsningen beträffar; så
förklarar jag, att om jag vore Hof-Kantzler,
jag alltid skulle hafva skriften seq vester ad,
innan jag läste den.
A. Skulle Ni då ej läsa andra skrifter,
än dem Ni seqvesterade?
i?. Nej, ty jag skulle seqvestera alla.
A. Och med hvad rätt ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
