Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vdetla fall blir svårast att Stater imellan
”tillvägabringa.”
Sl. C. Men om det är sannt, som jag
ofvanföre anmärkt, att numera inga
hemligheter finnas, så äfventyrar man ej
heller något vid alt följa ”tidens
liberalitetsgrunder” och derigenom gifva sig rättighöft
alt fordra en ”reciprocitet, hvaraf man kan
”draga så väsendtlig nytta, och hvilken mer,
”än något annat medel, skulle afböja de
”stridigheter stater imellan,som kosta
mensk-”ligheten så mycket blod och så många
”tårar.”
För öfrigt har jag gjort mig den
tankan om saken, alt då de handlingar, som
fiqpas uti
General-adjutants-expeditioner-ne, Krigs-Collegium och Förvaltningen af
Sjö-ärenderne, icke innehålla Kongl. Maj:t3
nådiga beslut i andra fall, än då Kongl.
Maj:t låtit desamma utfärda och således
funnit godt alt sjelf göra dem offentliga;
kan man genom all tnöjlig kännedom a£
dessa verks handlingar aldrig tro sig
fullständigt underrättad om ”de anstalter,”
hvilka, såsom Ni uttrycker Er, ”Kongl. Maj:t
*’kunnat vidtaga till Rikets säkerhet”
Statsrådets Protokoller och handlingar, dem man
ej äger rätt att trycka eller känna, kunna
innehålla totala förändringar af hvad som
visar sig i de andra handlingarna. Om
något blott ur dessa meddelas; så kan man
ej utgifva det för någon sådan kännedom,
som den skulle önska, hos hvilken man
företoge sig att ockra med rikets
hemligheter. Säkrare vill denne vara på sin sak,
och andra vägar nyttja han, att förskaffa
sig underrättelser, i fall han behöfver dem.
Blotta begreppet derom, att handlingarne
äro offentliga, gör, att han deri ej söker
hemligheter. Först när man döljer dem,
kan han möjligtvis blifva nyfiken och tro
det vara af någon vigt alt få de
underrättelser,vhan olofligen måste åtkoxnaia.
Ss. P. ”Det har förundrat mig att
fin>-”na uti edert Dagblad den af mig här
granskade uppsatts —
St. C. Ja, m. H., granskning kan man
kalla, hvad man behagar. Förundra sig
kan man också öfver livad man behagar,
allt efter som de saker äro beskaffade,
livar-Öfver man icke förundrar sig ______ ___
St. P. ”___ — helst delta blad hittills
”visat en opartisk tillgifvenhet för sanning
”och rätt och ett sundt omdöme.”
St. C. Frukta icke, att detta ändrar
sig, så vida ej det sunda omdömet någon
gång, mot min vilja, skulle svika. Likväl
torde jag, utan förmätenhet, kunna äga
någon trygghet i detta afseende. Mången,
som förundrar sig just öfver tillgifvenheten
för sanning och rätt, tror icke, huru
mycket omdömets sundhet beror af denna
opartiska tillgifvenhet. Hon bringar någon gång
på skam den mest uppöfvade
skarpsinnig-het; och när den, som inlåter sig i det
öfvermenskliga företaget att förläkta
orimligheter, på köpet är en stympare,
lättsinnig, kortsynt, oförmögen af all
sammanbindning och all verklig granskning; hvad
figur skall han icke göra emot nitet för
sanning och rätt, i fall detta nit ej är blindt
på begge ögonen? Hvad ligur, framförallt,
skall han icke göra i ett tidohvarf,
längesedan tröttnadt vid sofismerna, som sett all
konst fruktlöst ultömas, och der alla
sinnen öppnat sig för sanningen!
St. P. ”Nitet att gagna bör ej
miss-”kännas, till och ined när det irrar sig
”som mest; men det gifves likväl gränsor,
”dem endast* ett missförstådt nit
öfver-”träder.”
St. C. Alldeles, m. H.; men hvad skall
man göra åt det missförstådda nitet, söm
ölverträder gränserna, i fall det icke är
något annat, än det nit, som irrar sig, och
som icke bör misskännas ? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
