Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deraf, att de personer, som inlåtit sig uti
håndteringen och trott sig äga drifva
densamma på ett sätt, som
pri-ilegiernasordalag ingalunda iörbjuda, nemligen med
begagnande af alla slags garfnings-amnen, skulle
underkastas ett alllför kännbart lidande, om
de ej finge hoppas, att vid ärendets slutliga
afgörande återkomma i samma belägenhet,
hvari de upgjort sina beräkningar till grund
för kostsamma anläggningar, hvilka
säkerligen med det snaraste ära tillintetgjorda,
i fall de skola tvingas att nyttja endast
ekbark, och således hvarken äga tillgång på
det enda Jofliga garfnings-ämnet eller blifva
i stånd att bereda alla de lädersorter, som
med detta ämne allena ej kunna beredas.
Så9om varande en bland dem, hvilka
på detta sätt skulle, med oberäkneliga
förluster, göras overksamme, har jag derföre
trott mig böra till E. K. M. i
undepdåaig-het frambära den bevisning, jag förmår
åstadkomma, att E. K. M:s och Rikets
Coui–merce-Collegium, med undantag af en
enda ledamot, som i särskildt yttrande visat
eig liberal och rättvis _ (och således denna.
gång till och med utan undantag af den
annars liberale , skarpsinnige och med.
Colle-gium så ofta olika tänkande Presidenten) —
gjort särdeles stora misstag i ämnet,,
be-traktadt ej blott såsom allmänt
hushållnings-ämne, utan också med afseende på de
enskilda personers rätt, hvilkes vältärd och
gag-nelighet för sig och samhället bero af
dess-afgörande.
Jag må icke nämna, att Collegium
lem-nat alldeles utan upmärksamhet den lag, som
ensam borde häröfver rådfrågas, jag inenar
E. K. M:s nådiga Kungörelse af den 6 April
1810, hvilken, i följd af Riks-Ståndens
inbördes concessioner, förklarar idkandet af
all borgelig näring emot åtagande at
dere-inot svarande borgelig tunga, vara en
rättighet för alla medborgare-klasser. Denna
stora och vigtiga lagstiftning, Imlken
nationen i första ögonblicket betraktade såsonv
en seger öfver alla barbariets hinder lör
utvicklingen af dess industri, har legat _
jag vågar säga det,, och mången annan liar
strafflöst sagt det före mig __ liar all t hit-
tills legat liksom begrafven i allmän
glömska, genom en.obegriplig reaction af de blott
upskrämda, aldrig.kufvadb skrå-pi’incipcrna.
Jag må således ej klandra, att E< K. M:s
Commerce-Collégium,. långt ilrån att
åberopa högslbetrodde nådiga Kungörelse, fast
mera sätter i fråga, huruvida ”iuatl är böjd
”för npbäfvande af hvad som kallas skrå.”
— Del endast förvånar mig,alt sådant kan
komma i fråga, vid ett tillfälle, då, såsoui
nu, intet skrå hotas med förlusten af någon
innehald fördel, utan- undersöknings-ämnet
endast är, om skrået må, fortfara, att tåla,,
livad det redan så länge tålt’.
Men äfven oberäknad öfverträdelsen af
den högtidliga lag, hvnrigenom allt skrå i
sjelfva verket är afskaffadt och dess
anhängare borde vara afväpnade,i .påstår jag,
att E, K. M:ts och Rikets Comtnerce-Colr
leginm i högsta måtto misstagit sig om dea
synpunkt of allmän nytta, från.hvilken
frågan först och. främst mås tö’ betraktas.
Collegium finner det vara utom allt
tvifvelsinål, alt förbudet mot nytljande af
annan bark än ekbark., varit ”väsendlligen
”verkande att främja engelska
läderbered-”ningem i Riket” Men hvad som
egentligen fordras att härom undanrödja f
vifvcls-mål,. har Collegium. alldeles uraktlåtit att
undersöka. Det ankommer nemligen på
att veta, om någonsin de i Riket anlagda
engelska garfverier blifvit drifna under
iakttagande af det i fråga varande förbudet
Sådant har säkerligen aldrig skett, och
aldrig behö t ske, i enlighet med de af
Collegium utfärdade privilegier, hvilka alltid
tillåtit, att jemte ekbark använda and«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
