Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4iy
1:0 såsom svensk medborgare, 2:0 såsom
svensk Luthersk prest. I förra afseendet
anses han obrottslig — i det senare hade
han att iakttaga andra pligter, uttryckta i
hans aflagda prested, och dessa pligter skall
han hafva öfverträdt.
Vi våga smickra oss, att i fall
Recensenten, som icke känner, hvad härom uti
den af oss först införda artikeln i ämnet
förekommer, ville gilva sig mödan att läsa
den, han der skulle finna något, som
gäller emot honom, till bevisande deraf, att
de presteliga pligterna inskränka sig,
åtminstone nu för tiden, inom prest-embetets
utöfning; och om han ej, lika med oss,
kiinde finna, att prest-eden, äfven efter
sjelf-va bokstafven iörstådd, ej kan utsträckas
öfver samma gräns; skulle han dock till—
äfventyrs kunna bringas att erkänna, alt
förändrade lagar kunna ändra förbindelsen
af eder, ja helt och hållet uplÖsa denj alt
således, då Tryckfrihets-förordningen gjort
författare-rättigheten allmän, utan att
der-ifrån utestänga prester, och desse måste
vara berättigade att författa och i tryck
ut-gifva allt, hvad hvar och en annan äger
författa och utgifva, deras ed ej kan häruti
ålägga dem andra band, än
Tryckfrihetsförordningen älägger dem och andra, och
iöljaktligen måste anses hafva i den delen
genom samma förordning förlorat dess
förbindande kraft, derest dess ordalag
innebära något, som är hinderligt inot den
allmänna författare-rätten; och att, då det
skulle vara en orimlighet, om någon
för-bjödes att tänka, livad honom ej förbjudes
att skrifva och trycka, den följden häraf
ar uppenbar, att så vida prest-eden stadgar
något mot friheten att tänka, denna ed
dock härutinnan nu mera ej kan gälla.
Om således äfven de mest bestämda
ord i prest-eden emot tankans frihet skulle
for vår tids prester, på denna grund, vara
kraftlösa; huru inycket méra tydligt är det
icke då, att orden i denna ed lemna
tankefriheten ostörd, när de verkligen icke på
något bestämdt sätt uttrycka den orimliga
och i evighet omöjliga fordran, att man
skulle föreskrifva sin tanke någon annan
lag, än den han gifver sig sjelf, och
ålägga sig att tro, hvad han ogillar? När
prest-eden innehåller, alt presten hvarken får
”hémligen hos sig sjelf hafva, eller uppen-;
”barligen för sina åhörare predika och
utsprida någon annan lära än den, som är,
”grundad uti Guds refia och klara ord” &c.;
så kan det väl sägas, att de Qrden, som
förbjuda, att hemligen hos sig hafva
någon annan lära, äro valda, för att liksom
varna mot lättsinnighet och tankans
vådliga utflygter; men hvem skulle väl våga’
att på dessa ord fördöma sig sjelf eller
någon annan lör hvad han i sitt innersta
tänkt? Ställda att endast uttrycka en motsats
mot ”uppenbarligen för sina åhörare
predika,” betyda de uprepade orden för ingen del
detsamma, som att icke inom sig sjelf
tänka och tro, utan endast detsamma, som
att äfven hemligen hos sig sjelf, i sitt hus,
sitt enskilda omgange, ej hafva och
framställa för någon en annan lära, än den
man i embetsutöfning måste följa.
Då vi härmed velat visa vidunderligt
heten af den inbillningen, att prcst-edert
skulle åsyfta tvång pä sjelfva öfvertygelsen;
hafva vi deremot för ingen del ämnat
påstå, att allt, hvad Hr. T. så väl inför
Con-sistorium, som i sina skrifter, yttrat,
kunnat yttras lika gerna som tankas, utan
brott mot prest-eden, om yttrandet skett
på något annat sätt, än i en examen
infor förmän, livilka omöjligen kunna
betrakta en af dem sjelfva ålagd upriktighet
såsom brottslig, eller ock genom det
offentliga kungörande, som i Grundlag blifvit
för alla utan undantag uttryckligen lofgit^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
