Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräsligheter och intrånget i sina
oskyldigaste gerningar. Stränghet och formynderskap
ökar allt jemnt nödvändigheten af stränghet
och förmynderskap. Snart växer denna
nöd-vl*.dighet till en så enorm massa, att I
masten lemna allt handlöst och lörbanna
förderfvet __ som J sjelfve frambragt.
”Vi slräfva efter det förbudna,”’ lyder
ordspråket. Detia är sannt för hvar och
en, som icke sett eller tänkt sig
raenniskor-na annorlunda, än J gjort dem- Hos den
oförderfvade menniskan deremot ligger en
sådan skatt af känsla för rätt, att
pluraliteten åtminstone sträfvar emot det, som
rätteligen bör förbjudas- Fötroendet gör
oftast menniskan värd förtroende. Hvem är
så stor usling, att han icke känner sig
smickrad af den tanken: man tilltror mig
beskedlighet och förstånd? Man har ju bland det
liiligaste folk och i de stormigaste epoker,,
sednare tiders häfder känna, sett alla
bajonetter vara otillräckliga att hålla massan
på afstånd, men ett upspändt snöre, med
de orden: Medborgare, gån icke öfver! hålla
platsen alldeles fri. Men vi här i Sverige
behöfva icke gå sa långt efter exempel.
Vår Konung, omkring hvilken allt andas
humanitet, har ju vid sitt vackra Rosendal
icke låtit upsätta förbud- mot åverkan med
andra ord än: ”Alman heten anmodas
vänligen j” och hvar såg man det strängaste
placat frambringa en fullkomligare verkan?
Allt är för vandraren en helgedom , icke
derföre att han fruktar straff, utan der före
att han älskar den sanDa populariteten och
aldrig skulle förlåta sig att hafva bedragit
den, som vågade tro på raennkkors. känsla
af rätt och anständighet.
Nej, så länge magter* ieko nöjer sig
med att blott upläcka och beifra brottet„
utan blandar sig i alla folkets handlingar,
vare sig huru oskyldiga somhalst; så-länge
blifver frivillig lydnad mot lagen och mag-
ten en omöjlighet. Behandlar j.ig
menni-skan så alt hon ser mig vara öfvertygad,
att det bästa policesystem vore, att binda
henne om natten och valla henne om
dagen ; så gör jag delta nödvändigt. Förbittrar
jag, genom ett beständigt användande a{
magt, förbjuder jag hennes nöjen och
andra handlingar, deri naturen lärt henne alt
hon bör vara fri som-fågeln under hiniraeln;
så blifva dessa nöjen, dessa handlingar
slutligen brott. Den jag behandlar som
skadedjur, tror sig sluleligen vara det och kaB
icke begripa, hvårföre han icke skulle göra
ett skadedjurs gerningar. Med alla
friacon-stitutiouer i verlderv, med de bästa lagar
och ärligaste embetsinän, blifver folket
ändock alltid ett elakt och olyckligt pack, A
länge det icke förädlas genom förtroende
till och aktning för sig sjelft.
Police. När gumman Justi tia vandrade
har på jorden och var blind, legde hon sig
ur den lägsta- hopen en axelbred ledsagare,
som länge förde henne omkring,,
verkställde hennes befallningar och sprangärender,
Men här häade,. hvad1 man ofta ser iveri*
den. Likasom en viss stor läkares dVäng,
hvilken, under en. lång tjenstetid, dagligen
sett sin herre praetisera, bredt plåster, skrar
pat linskaf, sytt bandager o. s. v., slutligen
begynte practisera sjelf;. så fick äfven
Ju-stilias dräng Just att försöka sin lycka på
egen hand, slog. up. egen boutique och biei
förnäm. För syu skull och för att stärka
förtroendet, faun han sig dock föranlåten
att ännu bära namn af hennes dräng; men
ban tog så väldet från gumman, att nästen
intet enda mål kom för hennes öron, fört
än han i förmaket undersökt det på sitt
vis. Brottmål i synnerhet älskade- harr, ty
civila tvister äro i allmänhet något benigare
att utredaj men. för atö komma tillväga med
en anklagad, är det ofta nog att använda
andra krafter än förståndets. — Imedlertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
