Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6g<
9§, lika litet som hvar och en annan,
forgripa sig på någons frihet, innan han
»jeff vet, aLt sådan bevisning finnes,
hvar-jgenom den angifne kan blifva lagligen
besvärad. Han må icke begära , att hvarje
till häkte skyldig brottsling skall kunna
fängslas, innan han för rätta ställes __ ty
det skall i evighet bli detsamma, som att
den oskyldige skulle gripas med den skyldige,
Bet icke så farligt, söm man
låtaar tro, att en och annan missdådare
någon tid håller sig undan eller tager
flykten __ och detta är likväl det värsta, som
genom det lagliga förfarandet kan
hända.-Om en sådan kan fly ur landet, hvårföre
missunna honom del? Ertappas han nnder
flykten, belastad med misstankar (jag
säger dock icke skäliga misstankar, ty jag
vet icke, om jag förstår, livad det
betyder); så må hans häktande icke klandras.
Han efterlyses imedlerlid och man tager
sig. till» vara för hvarje okänd, som ’kan
. misstänkas att vara han. Erfarenheten1
visar tillräckligt, huru litet en sådan förmår
uträtta, innan han faller r rättvisans
händer, och hans exempel blir det mest
varnande. Huru ringa, är ej denna skada, om
den ock många gånger uprepäs, emot’ den
gräsliga förgri pelsen att våldföra en
oskyldig ! Och likväl har jag ännu icke
beräknat det omätliga, med iDgen ting
jemför-liga förderf, som sjelfva’ folkslynnet lider
genom* en ouphörlig bäfvan för en
god-tyckftg makt, under hvilken ingen,
åtminstone blönd den lägre hopen , vet sig vara
trygg mot misshandling, ehuru Qskyldig han’
må vara. Den, som älskar att lefva bland
slafvar’, ständigt färdiga till upresning mot
deras förtryckare, Ifonom tillhörer det att
förfäkta en våldsam polismakt och ar bitr är a
arresteringar.
Men, framför alli,, huru.gryn* förfiär-
delse mot rättvisan är det icke, att af
mina arma underhafvandes ömkliga Öde taga
sig anledning att förfäkta ett sådant
vålds-systern t Skulle det då varit farligt att
leai-na på fri fot dessa af det svåraste bland
alla jordiska lidanden nedtryckta gamla
föräldrar, om än de varit med den billigaste
misstanka besvärade, att äga någon
kännedom af deras förtappade sons missgerning,
någon delaktighet i bemödandet att dölja
den? Tror man väl, att de skulle kommit
långt, onr de företagit sig att stryka
landet omkring, för att undgå en ransakning,
för hvilken de, vid första underrättelsen
om sonens gripande, ej visade någon
sådan iruktan, som kwnde förmå dem till
flykt, hvartill de under flere dagar
derefter ej saknade råderum, innan de grepos?
Kan man påstå sig hafva, i sitt barbari,
röjt ens någon urskillning, då man
bela-’slat dessa smärtans och förfviflans rofmed
fjättrar och vräkt dem i ett? stinkande
fängelse j-’utan’ atf vefci — jag säger: utan alt
vetä7 ty det var blott en missdådäres
up-gift, som besvärade dem — utan1 att veta,
hvad ondt de gjort ?
Det är likväl naturligt; ej mindre än
öförsynf och ansvarigt, att dessa våldets
offer ännu i denna stund misshandlas med
smädeliga tillmålen om medbroftshgbet, i
tröts* af sjelfva Konungens utslag, som
frikänner döm. Det är naturligt, säger jag.
emedan’ det visar, att man känner ett
be-liöf af deras brottslighet, för’ alt ursäkta I
deras* misshandlande’ _ så litet är man i
stånd att bringa i system läran om
godtycklig medfart mot oskyldiga. Det är
naturligt; ty det skulle fördras rättvisa’ och
samvete, för att någonsin uphöra att lägga
sten på den förkrossades börda, uphöra att
hata och föifölja dem, i h vilkas oskuld
man ser sin fördömelse, Jt-ännu allt
detat-skyvärda i försöket att minska sitt.sU^1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
