Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltför betydliga inskränkningar i silt
åkerbruk, för att genom utläggande af ägor till
bete ersätta, hvad på kronoskogen
förlorades. Men tlen obegränsade betesrätten (eller
förmånen) måste kunna begränsas. Den kan
aldrig vara särdeles betydlig, då skogsägaren
begagnar sin rätt, att låta skogen vexa, allt
hvad möjligt är. Några få tunneland , dem
betesägaren berättigas att afbruka och nyttja
endast till bete, ersätta lätteligen fördelen
att låta boskapen stryka hela skogen öfver.
Alt afsStta sådana skiften åt hvarje
angränsande hemman, blir visserligen en lätt
omsorg, som icke bör göra hinder i planens
utförande.
Att fala om Kronans skogsbehof lör
flottorna, tro vi vara i det närmaste alt
tala utom ämnet. Skogsalster till köps kunna
i Sverige aldrig komma att brista ____ och
att Kronan bör köpa, hvad den behöfver,
lärer vara utom allt tvifvelsmål.
Köpesumman För skogarna lemnar rik ersättning för
hyad uphandlingarne komma att kosta.
Detta är, hvad vi förmått tänka öfver
ämnet, men i brådska och med föga
ordning upstäldf. Måtte saken tala bättre för
sig sjelf hos hvar och en, som äger en
tankekraft att spänna! Något borde dock
göras, och något måste kunna göras för
fäderneslandets Väl. Att slå med armarne
i kors ocli ropa, att huset brinner, är ej
sättet ait släcka. Den, som icke gjort mer,
kan finna beqvämt att skylla allt på eldens
oemotståndliga kraftj men den förnuftige
låter ej dermed afvisa sin fordran på
ansvarighet af den ropande. Man säge, hvad
man vill; aldrig skall man inbilla oss, att
vi har begärt något öfverdrifvet, eller att
embetsmakLen genom sin organisation
saknar utvägar till åstadkommande al hyad
vi föreslagit.
Vi tro oss icke ens gå för långt, då
vi betrakta det såsom ett rent postulat i
statshushållningen, att hvarje svenskt
hemmanskall af egen tillgång, eller af grannan
icke alltför allägse tillgångar, äga sina
skogs-förnödenheter, och att många orter , utan
upoflring al någon för åkerbruk tjenlig jord
till skogsvext, skola äga outtömliga
tillgångar för export‘af dyrbara träd varor. _
Endast i bruksdislrikter behöfver någon stor
skogssträcka sparas och undandragas odling.
Små väl vårdade parker på dertill tjenlig
jord böra blifva vid hvarje by, men hela
det bördiga landet i öfrigt öpnas för sol,
gräsvext och åkergrödor. Denna tanke måtte
vara vigtig nog, lör att lifva nit och
verksamhet hos livar och en, som kan verka
för ändamålet och framför allt hos hvar och
en, som vill förljena sin titel af statem
embetsrnan. Att uppsöka inkast med all
möjlig sorgfällighet, må vara så nödigt och
forsigtigt, som helst; men det ensamt är
icke nog. Den, som är varm för sitt kall,
använder lika mycken sovgfällighet att
up-Sökrt utvägar för det stora ändamålet. Vi
begripa icke, huru någon kan sakna denm
värma för en sådan sak.
Till RedactCuren af Stockholms Courier.
Tit. har uti sitt blad N:o y8 , vid
framställningen af Landsböfdingens öfver
Elfsborgs Län afgilne underdåniga
utlåtande i frågan om Kronoskogarnes
försäljning, låtit införa en not af följande
innehåll :
”Då Landsholdingen upger alla
Kro-”noskogarna inom Länet för Kronopnrker,
”är sådant ett stort misstag. Endast
Ed$-”mären Halle- och Hunneberg äro parker,
”alla de öfriga allmanningar.’’
För alt tullkomiigen vederlägga denna
anmärkning, får undertecknad
LandsJiöf-ding öfv^r Elfsborgs Län åberopa dess i |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
