Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o io2. ;i8ao.
r *J.,Vl6^ ifl i-1 ‘ .r • ffcrJif it- -T . • . . . • •
Thörsdagen den December.
—––-_______
Sine ira, studio et metn.
SiMTiii MED GraNSKAÄEJTi
läsbart kanhända under Julens f
örströelser , sorn icke ger na förena sig med,
djupsinnigare tanke-ämnen.
T "’i-
1 stället för envishetefi att försvara, hvad
man sagt, borde bland författare införas
den seden, att alltid på samvete erkänna,
om de funne sig hafva haft orätt. Derigenom
skulle stridskrifterna försvinna till största
delen, och blott så mycket deraf blifva
qvar, som behöfdes för att tillägga nya
uplysningar i ämnena. När en
motståndare icke anförde annat, än hvad som
redan genotn sjelfva ordaförståndet af den
angripne skriften vore vederlagdt; borde
den angripne författaren spara sin möda.
Upoflringen för författarnes
egenkärlek kunde synas stor. För hans ära vore
den ingten. Hvem ser väl ett fjät framför
sig, utan alt begripa, att en oblidkelig rättvisa
icke är långt borta, huru mycket man ock
må bråka sin bjerna och äfven lyckas att
för ögonblicket gäcka 6ina läsare, lör alt
bemantla sina misstag eller sin vrånghet?
Om då någon författare funnes, nog
litet förbländad af egenkärleken, ’ör att
vara mäktig af den gnista ljus ocli
redlighet mot sig sjélf och andra, som härtill
fordras; månne väl hans ohörda djerfliet
skulle fä framgång? Skulle hau icke köpa
sig smädelse för sin ärlighet? Skulle man
någonsin kunna tro, att en författare be-,
fcande på samvete och olvuDget, oin han
hade orätt?
Tiden, som förvandlar allt, kan gör*
detta möjligt. Ju mer man ser för sig en
uplyst publik, destoinera måste man mis»-;
trösta att kunna bedraga.
Vi längta efter donna tid; men v«
känna, att vi ännu icke hunnit dit. Till
duss måste vi (ölja den gamla banan ocli
någon gång försvara oss äfven då, när vi
så utan fog äro anfallne, att ingen
tänkande behöfver läsa vårt försvar, för att
stadga sin mening.
Det är den redan gamla frågan ont
bdtsmanshdllet, som nu framkallat dess*
betraktelser. De vigliga ämnen, som
genotn Granskarens behandlingssält kommit
att här sammansmälta, äro så enkla, att
man ej bör misströsta om deras faltlighet
för det mest inskränkta förstånd; och det
är derföre, som vi fruktut att göra orätt,
om vi nöjde 09S att redan hafva
tillräckligt bevisat, hvad vi derom sagt. Så
länge vi till vår publik äfven räkna en klass,
som vida inindre tänker, än den Jä9er, är
det nödigt, att ämnen af denna
beskaffenhet framläggas ej blott för ögonen, meny
så till sägande», äfven för fingrarne, och
alt det allmänna tålamodet uthärdar, hvad
som fordras till åstadkommande af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
