Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra finnes någonstädes i veriden. Allt hvad
Ni åsyftar, ligger så för hvar mans ,ögon,
att ingen misstager sig derpå.
Gr. Jag hade länge ,trott, att sådana
varelser aldrig skulle få visa sig ibland
bättre folk , minst ibland litteratörer _ _
Cour. Och hvem trodde ej Jiäri lika
med Er? Måtte en gång den tid komma,
då man får hafva denna tro i fred ! Ni,
som så väl känner det bättre folket, verka
för detta ändamål m. H. om Ni är
mäktig af jnqg f örsakelse ,dertil|.
Gr. Jag kan icke frångå min
öfver-tygelse, att genom en uppenbar orättvisa
uti ett ärende, som Konungen ensam
kunnat afgöra, blifver Hans höga värdighet
komprometterad.
Cour. Och likväl hörer Ni ej till det
blinda nitets gastar, som ioke märka, .alt
de angripa Konungen, när de vilja göra
Honom ansvarig för hvad som sker?
Likväl får man icke tro, att det är någon
annan , som Ni vill försvara , än
Konungen , då Ni utropar, alt Han är
komprometterad genom följderna af Hans
rådgif-vares misstag och oskicklighet?
Gr. Nej, ty det är en stor ekillnad
imellan att göra en anmärkning emot ett
beslut, och att påstå detsamma Yara
uppenbarligen orättvist.
Cour. Ja,en himmelsvid skitøad.
Anmärkningar tillåter Ni således — blolt
icke den anmärkningen, att något är
uppenbarligen orättvist. För alt kunna
uud-gå all anmärkning, är då konsten den f
att göra besluten uppenbart orättvisa,
yak-ta sig noga , att begå något sådant, son)
folk skulle yåga anmärka , men deslomera
tygellöst och uppenbart trampa all lag och
rättvisa under fotterna, på det ingen
an-märkare måtte våga att öppna munnen. Ni
filosoferar, m. H., alldeles efter den gamla
regeln om små »jufvars hängande.
Eller vill Ni, kari hända, att man får
anmärka, hvad som helst, endast man
nyttjar lindrigare termer, och afhåller sig från
.det grymma uttrycket uppenbar orättvisa?
— Jag förstår. Man behöfver icke säga,
att korpen är hvit; inan får säga, att lian
är brun, endast inan vaktar sig alt
nämna svart. Folket må 6edan tänka om liaus
färg, hvad det behagar.
Gr. Att yppa en orättvisa,
livarige-nom Konungens höga värdighet
kompro-meftefas, är ,ej heller detsamma, som att
förgripa sig mot eamma höga värdighet.
Cour. Enligt er mening har jag
således komprometterat Konungen, utan att
förgripa mig emot Honom! Jag tyckte
annars, att frågan var, huruvida jag
beskyl-lat Honom för uppenbar orättvisa. Om jag
komprometterat lionom genom en sådan
beskyllning* så skulle jag icke sjelf fritaga
mig från att på ett förgripligt sätt halva
komprometterat Honom — ocli således f
örgripit mig mot Honom. Eller hvnrföre vill
Ni, att jag icke 6kulie halva gjort det, då
Ni jikväl »å högt tadlar, hvad jag gjort?
Är det icke .uppenbart, att Ni vill låta alla
anmärkningar drabba Konungen, och blott
bråkar, (pr att urskilja, hvilkason) må vara
grofya neg att anses förgripliga ocl)
brottsliga, eller hyilka som äro nog lindriga, att
kunna tillåtas? Kallar Ni delta helgd och
vördnad för Alajestätet? Kallar Ni det att
låta Konungens gerningar yara från allt
åtal fredade? I sanning, m. H., Ni måtte
sjelf icke begripa, huru djupt ultraismen
Jigger rotad i edra läror. Låt undervisa
Er, att den ringaste anmärkning mot
Konungen alltid är en förgripelse mot
Majestätet. Lär att vörda tionoin såsom er
oan-taslelige, conslitutionelle Monark, såsom
folkets högste, helgade representant och
beskyddare. Och Ni skall inse, huru
skän-deligt man missleder Er, Jivarje gång man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
