Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens Lexicon.
g46
•
Vågar åter ultraismens fiende aft gora
lika rättvisa åt det obefogade fronderiet;
vågar han taga parti af en’ ohemult
angripen regering v h vad gor väl ultran ?
gillar hans oväld? Hvad? en ultra’ skulle
erkänna’ eét rent mötif till någort handling’
i meöskligheten! Nej, det är just för alt
undgå att tro på oväld, som han angriper
med de mest infama tydningar. Denna
lexa åt frondoren — smädar han. Må thron
och’ rike » och ultras sjelfva’ — stupa’,•
heldre äh gilla1 eller erkänna ett
medborg-ligt tanlcésätf _ se der den äkta1 ultrais-
mens valspråk/
Medborgare,’ domen öfver oss:- Vi
bekänna, att vi längta efter hvarje tillfälle
till loford åt den styrelses steg, under
livilken vi lefva,’ ehuru vi hittills ej kunnat
beronia någon annan än Konungen! Men
de sjelfva, som stå Komriigen nära’ öch
likväl icke blygas att tyda detta beröm till
smicker,’ kunna icke missräkna sig, och’
hafva säkert aldrig ett Ögonblick
missräknat sig, på frimödighefen af vårt
ogillande , så snart det r deras gérningar åter
finner ett rättmätigt förenta!. Kunde de
Ulott sjelfye tro den omvändelse, som de
nedrigt, pådikta oss — ack! vi skulle ej mer
;Vara mål’ för deras ilska.
Medborgarél om detta’ hamn är Er
kärt; lären då att en gång urskilja den
anda, som ledér edifa skriftställare.
Förloren i denna forbistring,- om’ möjligt är,’
ioke den tron , att en författare kan
ärligt tillhöra det system, han bekänner.
En enda utväg finnes’ att bevara denna1
tro: varen sjelfVe redlige möt
fäderneslandet __ bfesinnen, att föb en väl danad själ
ingen sällhet finnes utan fäderneslandets
välgång ___ och J skolen* öfvertygas, att
man kan säga sanningen i amiait’ afsigt^
äo att hämnas eller göra lycka’.
. (Forts. fr. N:o 98.)
SfiÖrp-commitlhn. En qvickhet,
up-fimnen af Ultras. Ultras aro rädda för
qvickheten i allmänhet, lmkväl tillåta de
sig den sjelfva, när råd och lägenhet
finnes. Den i fråga’ varande qvickheten’ 5r
just icke af yppersta sört; tiieh dén röjer
välmening. Snörp-committéen vill säga den
al Kong}.- Maj:t tillsat’te commifté för
reglerande äl Rikets Styrelse-verk;
Konungen har lid efter annan visat sitt nit om
fortskyndande af denna cornmittés arbeten,
och anbefallt sådana förslag, som gå ut
på indragning af vederbörande Collegiers
vidlyftiga doiusrält i rättsfrågor. Detta är
visserligen icke Conhnittéens’ fel.’ Och
likväl här hon fått bara skulden för livad
de Kongl. béfallningarne IVungit att göra!
Det vackra ordet snorpa här blifvit
ai>-slaget till uttryckande. af minskningen’ i
Cöllégii-niakten’; och Commiftéen bär nämn
äf Snörp-cötnmiité. Den, som’behagar, kan
häri läsa ett prof af den collegiala ullrais-*
mens vördnad för Konungens bod, så snart
de syfta på ingenting annat änallmäntväl,*
Stöta corporatioos _____ öch privilegii-andaiv
(Forts, e. a, g.)
- - . , t f . t r* •
Ndgra ord om Smider.
Afsigten bestämmer en gerrirrig’s haltl
Lägen qualiflcerar flera brott genom tillägg
af; med upsåt atf skada göra.
Den, som öfver höfva och förtjenst
tiphöjer någons’ égénskaper öch handlingar,
kittlar hans’ egénkärlek och Väcker dians
begär — dén’, soni gör detta, i äfsigt at*
göra sig angenäm’ och oumbärlig och ali
derigenorn befordra’ sina enskilda’ afsig!er,
han smickrarf i ordets hela låga bemärkelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
