Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aaint emottaga ;dess (förtroenden vid sådana
^befattningar, hvartill folket sjelft väljer.
;Ursprangligen voro .också alla de
oberoende Engelska jordägare Baroner, d. v. s.
de ansågos (och anses ännu) innehafva sin
jord såsom län af Konungen i första hand
(in cåpite); och de båda husens skiljande
föranleddes deraf, att parlamentet, då det
bestod endast af ett hus, var för talrikt
och bullersamt. Konungarne företogo sig
då alt sjelfve kalla endast de större
vasallerne (Baronerne), men updrogo åt
Sherifferna att låta de mindre betydande yälja
fullmägtige, hvilka samlades i ett särskildt
lius (underhuset). Hela skilnaden mellan
båda husens medlemmar var således______och
är i det hela ännu _____ att Lorderne äro
sjelfskrifna, ovalda representanter, och att
alla öfriga sjelfägande Britter, då de icke
kunna mangrant samlas till ölverläggning
om landets angelägenheter, få samlas genom
fullmägtige. Men mellan sjelfva blodet,
sjelf-va menniskoklassernas natur, supponeras
ingen skilnad.
Meningen är icke att i allt gilla och
uphöja den Engelska statsinrättningen
framför alla andra. Vi hafva tagit exempel
därifrån, såsom redan nämndt är, på en
länsadel, som bibehållit sig renast bland alla;
vi hafva framställt dess stora onekliga
fÖr-tjenster. Och i fall Adel anses for en
nödvändig ingrediens i en statsmachine, i fall
man icke tror ett annat lika kraftigt medel
kunna upfinnas, att å en sida motväga den
utöfvande magtens förstoringsbegär och, å
den andra, folkets någon gång yrande
sjelfs-våldsbegär, med ett ord en sjelfständig
mot-vigt mot hvarje kraft, som vill öfverskrida
sina gränser _ då torde den Engelska
adels-inrältningen behålla ett stort företräde
framför allt, hvad som hittills funnits i den
vägen. Eu så vigtig fördel har måst vara
dyrköpt; afven i England har
adels-inratt-ningen medfört mycket ondt, mycket
hinder för det stora helas utvickling, genom
den alltid förderfliga fidei-commiss-
inrättningen o. s. v. Men det är
anmärkningsvärd t, att, under alla oroligheter der,
under allt reformväsende, tanken om adelns
afskaffimde aldrig slagit riktig rot hos
folket. Det har funnit sig säkrare kunna, vid
sina rättigheters försvar, lita på Lorderna
än på sina egna illa valda ombud; det har
funnit det stora allmänna förtrycket ligga
hos Fabrikanterna och deras svindlande
6ystem.
Hvad skulle man deremot säga om en
adel, som ägde intet annat att försvara
eller representera, än sina egna personliga
rättigheter, intet annat att lefva af, än gunst
och embeten, ingen att täfla med vid
dessas erhållande, intet 3amband med det
öfriga folket? Vi hafva förut en gång sagt,
,och vi uprepa, att vårt Riddarhus oftast
bättre, än något annat stånd, uttryckt
folkets behof och försvarat dess rättigheter;
men orsaken härtill ligger annorstädes än i
sjelfva adelns inrättning. Man har, bland
andra försök att förbättra den, begynt
stadga^ att endast äldsta sonen af en i sednaro
år adlad fatnilj blir adelsman. Hvad detta
verkligen .uträttar, har man af erfarenheten
redan sett, så mycket åtminstone, att
familjer, adlade iöre denna författning, men
efter den uphöjda i en högre klass af
adelskap, utgreua sig till flera och sålunda öka
jiumrornas antal på riddarhuset.
Exempel på. enkelheten och
skyndsamlie-ten af Collegial-styrelse.
Om en Svensk Consul på främmande
ort hos Kongl. Coinmerce-Collegium söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
