Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter öfverdåd, emedan hon misslyckades, men
som skulle fått helt annat nanm, om
förräderiet tillåtit den lyckas. Sjeliva detta så
kallade öfverdåd är, hvad verlden beundrar
hos Alexander, Xenofon, Henric V,
Napoleon och liera. Vore kriget en konst,
hvari samma reglor kunde följas af alla ;
så skulle all utgång kunna beräknas, alla
verldshändelser blifva ett urverks
knäppningar. Men sotn detta vore ati göra
meii-niskoslägtets framsteg och utbildning till ett
lillöst menniskoverk; så ser man, huru
Försynen framskaflär, tid efter annan, en af
dessa regelförgätna utsväfvare, dem man
merändels tillerkänner namn af stora män,
och hvilkas karakter är att kunna rödja sig
en bana, som icke uptäckes genoin
reglor-nas studium och ej är så lysande af annat
skäl, än alt allt, som lyckas dem , också
skulle kunnat misslyckas, och säkerligen
misslyckas lör mången annan, hvars förmåga
är ganska tillräcklig att tadla deras steg
och bevisa, att hvad som icke lyckades
dem, också icke kunde -lyckas.
Ännu en gång: låt icke Carl hafva
varit omgifven al förräderi hos sig och sina
bundsförvandter ___ och verlden skulle haf-
va beundrat hans djerfva plan att angripa
sin fiende, där ingen väntade det. Det mest
oförnuftiga, man förebrår honom, var
planen att insätta Pretendenten på Englands
thron. Men först och främst känner man
ingen ting bestäm dt härom; kanske värdet
hela blott ett flygtigt project, hvilket ett
Ögonblick vunnit Carls tycke. Sedan kunde
hans afsvurnaste fiender, Hannoveranerne ,
icke angripas på ett ömare ställe, än där
deras thron redan var så vacklande, ati den
var nära alt falla utan främmande inverkan.
Detta allt må vara falskt _ och hvem
har någonsin förmått säga, hvad som
kommit alt ske, i fall det eller det skett eller
icke skett? Men del är åtminstone icke
mera problematiskt, än de grunder, hvarpå
förf. bygger omdömen, så hårda, att man
icke utan harm kan uprepa dem. ”När man
”upsöker,” säger han, ”hans egenskaper
så-"som Anförare, äga hans fält tågs-planer den
”utmärkande egenheten att i oklokhet,
kortsynthet och utsväfvande lättsinnighet
öf-”verträffa snart sagdt allt det oräkneligt
”myckna af denna art, som alla länders, och
”nästan företrädesvis Sveriges, Historia liar
”att upvisa. De starkt framskjutande
huf-”vuddragen af denna sorgliga, någon gång
”till löje gränsande tafla, äro hans tåg till
”Ukraine, den bestämmelse han gaf den
seg-”rande, oförlikneliga Stenbock" m. ro. Det
vore för vidlyftigt att upräkna allt det
orättvisa och ölverdri.na i målningen af Carls
karakter, sotn förekommer pag. 27, 28,29
och 5o. Allt hvad där säges om hämnd,
ärelystnad, grymhet och dylikt, är dels
öf-verdrifvet, dels påtagligen osnnnt och
mot-väges af Hjelten» hela lefnad. Att Carl
gjorde fred, då fred var möjlig, bevisardet
snara slutet på första Danska kriget- Men
att hans glödande harm mot falskheten och
lågheten icke tillät h^nom att sluta fred
med de öfriga fienderna, förr än han
kunde sjelf föreskrifva den och ansvara för
dess varaktighet, det må icke förtjäna si
hårda lörebråelser. Bland de afgjordaste
saker i hans historia, är att han ieke
önskade eröfringar. Den, hvars ord var
mera än andras eder,hade det felet, må
hända, att alltför hårdt straffa trolösheten
-dock icke, såsom förf. säger, hos en fiende.
utan hos en förrädare. Märkvärdigt är,att
samme författare, som ej kan förlåta detta,
icke af Carl den IX.» blodiga hårdhet
hindras att gifvrt åt hans karakter ett oinskränkt
bifall. Med någorlunda jemnad billighet
mot den ändliga storhetens
ofullkomiighe-tor, tro vi andra, att de förvillelser, som
komma af djgdens harm, ej borde finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
