Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o <5y. , 1821.
COU RICRC^L
FRÅN STOCKHOLM.
Måndsgen den 17 December,
Till den författaren, som i Allmänna
Journalen skrif vit om vari Tidningsväseu.
(insändti
I
qj ag vet icke, m. II., hvern den
”Litteratör af fortjenst” må vara, som, enligt er
ajpgift, ”kan tro, att on tidnings kredit
eller interesse är eller kan vara något annat
3n publicitetens”. Jag finner blott
sannolikt, att det ar den samme
”Tidniugsulgif-varen, som yttrat, att en ntgifvaro, som
Intagit en försvarsskrift för en i ett annat
blad angripen Embetsman, derigeuom lopp
fara att förstöra sin tidnings kredit.” Dessa
tänkesätt finner jag värdiga hvarandra, och
värdiga hvajje länkandes förakt. Det
återstår blott att veta, hvem 60m yttrat dem,
•eller om den lilteratör, Ni afmålat, är
skapad af er egen inbillning.
Ej längesedan -såg man Titgifvaren af
Allmänna Journalen temligen allvarsamt
fö-xehållas, alt han lemnat rum åt en skrift,
eom skulle vara försvar för en angripen
Embetsman, men på långt när icke
inskränkte sig till detta enda föremål. Då såg man
likväl icke läggas hönom till last, att han
infört ett försvar för den angripne, ulan att
han infört ett sädant försvar, som denna
skrift innehöll. Det förebråddes honom, att
han intog och icke ens med sitt ogillande
beledsagade en skrift, som fördömde och
förhastade läxor, till hyilka han sjell $å oftø
bekännt sig. Skriften ansågs för ett foster
af den lägsta ilska och de mest laglösa och’
förtryckande tänkesätt. Dess grofva ofog
ådagalades och man dolde kan hända icke
den öfvertygelsen, att dess utgifvande var
ett ostridigt brott mot tryckfriheten, ehuru
icke ett af den art, som vanligen beifras.
Men aldrig förekom ett enda ord, som
antydde, att Tidningsulgifvaren icke bordt
lemna en angripen Embetöinnn tillfälle att
försvara sig. Jag skullo också tro, att detta
.i och för sig sjelft aldrig bör misstyckas;
och om jag ännu vore Tidningsutgifvare *
såsom jag en gång varit; skulle jag lika
litet hädanefter vägra, som jag någonsin då
vägrade, att i min tidning införa detis för-’
svar, som i samma tidning blifvit angripen,
i fall han sjelf det begärde, och
välförstå-■endes detta försvur ej vore sådant, att jag
borde anse dess utgifvande för ett tryckfri—
hetsbrolt. Dervid skulle jag likväl alttid
förbehålla mig rättigheten att bifoga mina
egna tankar och omdömen, < fall jag så lör
godt funne, och alldeles icke göra det mig
till en pligt att synas gilla lärer, dem jag
i sjelfva verket förkastade.
Således, m. H., fortfar alltför gern»
att biträda Allmänna Journalen med
försvar, liksom han biträder angripna
em-betsmän; men glöm dervid aldrig, om Ni
behagar, att Ni ej blott bör ärligt försvara,
öar Ni iörsyarar, utan ock ärligt angripa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
