Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
publicntionsmedpl för andras tanker.’’ Ty
derige-nom skulle dc kurtna blifva sS uppfyllda af
usel-hct, att det. goda saknade pfats.
Medgifvoui, m;. H.,*att de» svåraste ar
tindait-röjdt, så snart vådan föt hristando försvar ål
era-betsmä» är undanröjd. -Man bar öfvcrallt, och i
synnerhet’ bos oss, sett, huru svårt det är att
finna folk, som för £uust oeb postfnhet och annat
mera äro benägna att utgifva tidningar till maktens,
och alla roaklinnebafvares försvar. De arme
em-betsmännen. huru oskyldigt angripne de än må
vara, lyckas så sällan att få sina försvarsskrifter
införda i dessa tidningar. Och om någon skulle
skrif-va så eländigt eller bafva burit sig så illa St, att
hvar och en blygdes att göra honom denna tjeust,
och alla tidningsiitgifvare vore så sj/rlf&tändiga, att
ingen lat befalla sig därtill; dä kunde mannens
anseende gå alldeles förloradt; hvilket ostridigt voro
cn allmän olycka — likasom det ofejbart vore den
mest verkliga af de faror, som spöka för Er
inbillning, ro, H., då Ni så häftigt far ut till och
med i Tragiska verser oin våld mot den nvage
–våld af den mäktige publicisten mot dca svage,
värnlöse cnibctsruanucu !!
Jag har uppmanat Er att anvisa mig , hvar
dc satser funnos, som Ni häoklnt och dein Ni sagt
Er hafva träffat i sn tidning. Ni framdrager min
gamla strid med O, som i Stockholmsposten ville
förfäkta en viss öfvcrtvädclso nf grundlagen. I
stället alt der finna de satser, Ni söker, finner Ni för
godt att anklaga mig för ett oviirdigt förhållande,
och påstår , att jag nedlåtit mig till ett nekunde,
alt ursäkta detta ovärdiga förhållande. — DS striden
med Stockholmsposten ännu påstod, såg jag aldrig
någon sidan tillvitelse, ehuru min motståndare
visserligen icke var skonsam, Del är niv först, som det
funnits ridligt att dermed Öfverraska cn
allmänhet, hvilken tilläfvrntyrs glömt förhållandet. Jag
nödgas blifva vidlyftig, m. IT.j men det rnåate
upplysas , pS hvilken« sida ovärdigheten är.
När Stockholms Courier fällde det af Er »5
strängt bedömda yttrandet, hvarigenom Ni påstår
mig hafva nekat, att eu viss artikel bfifvil till
rc-dactionrn insänd; hadc ännu ingen inför
allmänheten sagt, att denna hisändning. ägt rum. Jag
frågar Er, m. H: borde väl Stockholms Courier vara
den första, som sade det?’ Insändaren, som var
för rcdactionen okänd, kunde icke framkallas att
bestyrka uppgiften, i fall den blifvit gjord; och
man borde väl icke, emot lians vilja, disponera
om lians - hemlighet. Borde insändaren för denna
grannlagenbet anklaga rcdactionen eller hålla den
täkniug? Hvad säger er moral härom? Imedlcrlid
yttrades i tidningen <Je af Er åklagade orden :
”Jer-’’cst det i Stockholmspostens ställe varit Courieren,
’’sorn meddelat artikeln, hvilket naturligtvis ej
kuu-”nat tillgå på annat sätt, än att den skulle blifvit
”till oss insänd”. Låt nu detta vara ett nekande,
om Ni så vill1. Är det då ett så brottsligt
förfarande att neka, hvad higen varelse äger rätt att
få veta, och livad man är skyldig att icke omtala?
Och nit, hvad tycker Ni om Er sjelf, Ni som,
långt ifrån att besinna detta, för att finna den
klaraste oskuld1 i hvad- Ni tadtar, antingen med flit
döljer samia. förhållandet, för att kmma vräka cn
skymflig bcskvllning öfver er motståndare, elfer
ock, med crr så gränslös liknöjdhet om sanning och
lögn, hamsar tillvägs, alt Ni icke vrt, livad Ni
gör, när Ni nedkallar förakt öfver endera-,
motstå« da ren eller Er sjelf?
Jag har baft tillfälle att mot StocklioIinspoMPir
sjelf, min då varande motståndare, förklara mi»
öfver hans sedermera gjorda uppgift om det i fråga
varande insändandet — en uppgift, som jag
verkligen från början önskat att kunna sjelf göra. Dt t
är nödigt att erinra sig denna förklaring, för att
göra rättvisa St er omsorg alt redigt fatta ocb
ärligt framställa, Mina läsare tonic liliåta, att
följande ställen upprepos: (Slockh, Cour. N.o 4o).
”Redactioncn af denna tidwhig lärer ieke trott
”det sig tillständigl att lem-ua allmänheten den, t
”alla fall för allmänheten likgiltiga wndcrräitclse,
”Ni nu sjelf meddelar, att eder fornt
besvarade-”artikel, som Ni låtit i Stockholmsposten- införa,
”varit bestämd för Stockholms Courier och
aflrm-,ruud på Drlecn» boklåda Onsdagen 4j.-n -3 Mars,
”i försegladt href till Redaktören, med särskild
”skriftelig anhållan, att Redaktören, såsom prof
”på sin oväld, ville införa- den, åtminstone (vill
”säga senast) i bladet för den 4 Aprill.”
”Man vill ej bestrida, att brefvet korn fram
”samma dug. Det må äfven antagas, nit detta bref
”medverkade till den förklaring, som gafs i bladet
”för den 6 April, om vilkoren för främmande
ar-diklors intagande» Ja, det bör ej ens förnekas,
”att, utom sjclfva artikelns innehåll. äfven
beskaffenheten af den pretention, hvarused densamma
”onmäkrs i det medföljande brefvet, kunnat vara
”ett skäl att vägra införandet ” ––––
"(.Kan Ni begripa- n». IT., atf on» i dessa
yttranden finnes hv.irken nekande eller jakamle, der
dock finne» cn tillåtelse (»å vidt jag kunde teinna
den) att anse artikeln såsom inkommen till
Rtdac-tionen — med andra ord, cn t It’else att fritt
tillräkna mig artikelns emot tagande, ehvad det ägt
xiun eller icke? Kan Ni således begripa, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
