Stockholms Punsch / 1873 / 3 (1873-1874) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dryckes-Panorama af Habo - En Ungkarls Missöden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dryckes-Panorama

(af Habo).

Toddy.        Lilla Supen.        Öl. Kaffetåren.        Ölost.        Champagne.

En Ungkarls Missöden.

(Fri bearbetning efter Engelskan af G. U.)

Jag var ungkarl, nöjd och lycklig. Jag är ännu
ungkarl nöjd, men icke lycklig. Se der skillnaden
mellan hvad Thomas Skraler var för en månad sedan
och hvad han nu är, men då hade jag ännu inga
giftastankar, jag sydde sjelf knappar i mina pantaloner
utan ringaste tanke på, att någon qvinna skulle taga
denna sysselsättning ur mina händer.

Dock! en dag, då jag satt uti Brunsparken,
ritade siffror i sanden och beräknade vinsten på mina
Jernvägsaktier, föll en skugga öfver mina kalkyler.
Var det ett fult omen? Jag vände mig om och fann
att skuggan föranleddes af en förtjusande blondin, hvars
skälmaktiga blå ögon logo mellan en ram af gyldene
lockar under det att skalken hvilade på hennes läppar.
Var detta en hägring, eller var det en verklighet?
Häpen, bländad, öfvervunnen, låg mitt hjerta, trots mitt
qvinnohat, redan för hennes fötter. Jag skrufvade
peruken rätt, slätade ut frakskjörten och ställde mig i
position, för att göra ett imposant intryck på henne.
Jag hade mina fyrtio på nacken; hon minst sina trettio,
men icke bör någon inbilla sig, att man vid den åldern
är mindre förmögen till glödande kärlek. Hon betraktade
mig. O sköna qvinna! din bild var för evigt med
fotografisk trohet inpräglad i mitt hjerta.

Jag beslöt i min hänförelse, att, till hvarje pris,
skaffa mig underrättelse om, hvem denna qvinna var
och en liten trashank bragte mig snart, för ett par
slantar, kunskap derom. Mitt ideal var enka hette
Ephigenia *** och var egarinna till en liten gård ej långt
från Norrtelje, min egen hembyggd. Der bodde hon
med sin bror, som förvaltade egendomen. Jag viste
nog; mitt beslut var redan fattadt. Jag skulle efterträda
den aflidne mannen i hans äktenskapliga rätt och köra
brodern på porten.

Jag anförtrodde mitt beslut åt min vän Pehr Skramlin.
Han stirrade på mig som hade han haft en
vansinnig framför sig; han öppnade sina läppar liksom för
att ropa på hjelp och jag fruktade att han skulle slå
mig till marken med sin stora Cassabok, som han
hotfullt höjde mot mig. Men intet af detta skedde. Den
enthusiastiska glöden i mina ögon måtte hafva hänfört
honom ty han var sjelf förlofvad. Han sträckte sina
armar mot mig och vi omfamnade hvaran hjertligt.
Skramlin, som var mycket bekant med mitt hjertas
utkorade, lofvade om några dagar arangera en liten
utflygt, hvarvid jag skulle få göra hennes bekantskap.

                        (Fortsättning).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>